Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 9 juni 2014

Biggest loser...

Hela våren har jag varit så fruktansvärt slapp och slö. Träningstillfällena har varit nästan lika med noll. Man har riktigt "fyllnat" till och då mår man ju inte så himla bra. Så precis då när jag verkligen tänkt ta tag i motionerandet då druttade jag ju omkull och vrickade foten och allt liksom bara slogs åt sidan. Nästan varje dag har jag dock läst om Petras idoga träning (se Petras Fotovärld i vår blogglista) och blivit så himla inspirerad. Jag vill, jag kan, jag orkar... och jag borde...

I fredagsmorse, precis när det hade ljusnat, då kände jag att stunden var inne. Jag skrattade glatt för mig själv när jag drog ut i skogen. Nu skulle Kulturtanten minsann få se på andra bullar. Jag som klagat i tid och otid över min feta mage och hon hade välan inte heller rört på sig så väldigt mycket heller under vintern och våren. Nästa gång vi träffas kanske det kunde vara jag som var den smalaste.


Jag gick raskt och spänstigt över stock och sten, kanske lite försiktigt i början för att känna efter hur den vrickade vristen skulle klara belastningen. Men den verkade vara stabil så då kunde jag öka farten. En ganska kort tur blev det den första dagen men det gjorde ingenting, bara känslan att åter vara ute på banan var det som betydde mest.

Väl hemma och la jag mig på kammargolvet och gjorde fyrtio (40!!!) kraftfulla situps och jag kände mig verkligen nöjd över morgonens insats. Dagen innan hade jag, som av en händelse, hittat Valdemars våg i en av flyttkartongerna. Vad skulle passa bättre nu än en invägning, va, hehehe? Tänkte jag för mig själv och torkade svetten ur pannan.

Jag startade vågen och hoppade glatt upp för att invänta resultatet. Det tog ett tag innan kilosiffrorna visade sig, ja, det var nästan som i Biggest losers, lika fantastiskt spännande var det, men så kom siffrorna äntligen upp...152, 6 kg...VA!!???

Om ni tycker att vågen ser dammig
så är den det...inte använd så ofta...nämligen...

Vilka dumheter! Jag kastade mig av vågen för att börja från början. Det måste blivit något tekniskt fel. Men vågen envisades med denna vikten även efter fyra, fem försök. Ja, det var ingen rolig siffra alls. Och vilken viktökning va, på en vecka cirka 100%. Ja, se det var tacken det. Här kämpade man och stod i men vad hjälpte det. Fast senare på kvällen provade jag vågen igen och då hade jag gått ner till 146 kilo. Se där ja, det tar sig. Mungiporna drogs återigen uppåt och man kände kämpaglöden i hela kroppen...nu skulle jag verkligen ge Kulturtanten en match som hon sent skulle glömma...vem kommer att bli the Biggest loser...

Även Valdemar provade på vågen och han lyckades nå en matchvikt på 234 kg. Också han förvånades över resultatet och fast han har en viss rondör så har han aldrig någonsin kommit upp i denna viktklass förut...det tar sig...

13 kommentarer:

  1. Det var mig en otäck våg, har ni ingen gammal specialare ute på logen? En sådan där stor med lösa vikter?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där sa Du nåt. Vilken bra idé. Vi har mycket riktigt en sån där gammal. Hoppas bara att vikterna räcker bara...

      Radera
  2. Har den en lb/kg knapp undertill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska undersöka om jag hittar någon sådan. Den kanske gör susen med den infernaliskt urbota dumma vågen...

      Radera
    2. Tack för tipset! Nu är vågen bra igen. Eller bra och bra, den kan bli ännu bättre...vikten alltså...

      Radera
  3. Lycka till med träningen. Släng vågen och mät omkretsen på det smalaste stället på magen, det funkar bra på kvinnor. Det är lite klurigare på en ölmage...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska minsann prova. Men kan man verkligen lita på ett måttband...

      Radera
  4. Fy sjutton... den vågen skulle jag hålla mig långt ifrån.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man kan ju bli deprimerad för mindre. Funderar på om det går att mäta magen med en tumstock för den går jag ju ändå alltid och drar på nu i byggandet av vinden...

      Radera
  5. Tror att det är en sån våg vi också har! I varje fall visar den alltid alldeles för mycket!
    ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan vara samma värdelösa våg som det handlar om i Ditt fall. Förmodligen är det så...stackars oss...hehehe...

      Radera
  6. Heja heja bästa gumman! Stolt över dig;) Kram och tack för ditt stöd och glad att det smittar av på ett roligt sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag nu kommer att gå vältränad, solbränd och skitsnygg på stranden i sommar så är det helt och hållet Din förtjänst...tack på förhand...eller kanske dumt att ta ut glädjen i förskott...

      Radera