Förmodligen hade han välan samlat ihop en hög med gammalt "rämje" som han brukade säga. Alltså lite skräp, några masonitbitar, lite plåt och några rostiga skruvar...och satte omedelbart fart med att skapa. Om denna pjäs blev särskilt bra bör nog inte jag uttala mig om, men det är synnerligen unik i sin utformning och, märk väl, den fungerade alldeles utmärkt.
Dom har slitit en hel del genom åren, gubben och gumman, och är idag ganska skröpliga. Ser trötta ut helt enkelt. Ja, rent av sura. Den här vindflöjeln satt på taket på gamla lekstugan. En dag på det ljuva 80-talet så föll den stora, gamla björken med ett fruktansvärt brak rätt över lekstugan och så var den ett minne blott. Lekstugan alltså. Det var säkerligen då gubben och gumman förpassades till en mer undanskymd plats inne i boden.
Kanske dom kommer att få ett nytt liv denna sommar om någon vänlig själ förbarmar sig över dom. Jag hoppas det...för dom, om nån, vet hur en slipsten ska dras...
Jag minns en liknande vindflöjel från min farmor och farfars trädgård.
SvaraRaderaRoligt att bli påmind!
Må så gott!
/Anna-Karin
Undrar om den också var hemmagjord? Denna unika vindflöjel ska nog bli mitt stora (?) sommarprojekt. Kan jag möjligen pigga upp den så pass att slipstenen återigen kan tas i bruk...ja, det återstår att se...
RaderaDet här är barndom för mig, grannen hade en liknande och jag tyckte om att sitta och titta på när käringen vevade och gubben slipade.
SvaraRaderaUndrar om de finns att köpa idag...! Då skulle jag vilja ha en i trädgården!
Kramar
Cia
Jag är glad att det finns fler som känner igen gubben och gumman...
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera