Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

fredag 13 juni 2014

Kanske lite grisaktigt...men rätt bra ändå...

Här hemma på logen kör vi ju med värsta lyxen. Ni har väl hört om uteduschen som sattes upp förra sommaren. Gjord av gammalt hässjevirke och med hinkar och skopor som får duschandet till att bli en fantastisk upplevelse. Vilken känsla att få spola av sig och känna solens varma strålar, den ljumma sommarvinden och höra lärkans glada sång. Eller hur friskt det kan kännas i ett redigt spöregn, en iskall blåst och få höra kråkorna kraxa i skyn.

Häromveckan byggde vi ju ihop badkrukan. En gammal tunna som återigen såg dagens ljus. Trots ihärdiga försök med att täta tunnan med diverse vattenomslag så är det fortfarande lite gisten (men å andra sidan, vem är inte det?). Ska man ta sig ett fotbad så gäller det att snabba på innan allt vatten rinner ur. Men vem har tid med långa bad nu i trädgårdsarbetets stressiga tid, tänkte vi.

Kanske ett slags arombad...med slaktkaret placerat
alldeles vid den fullkomligt, underbart doftande schersminen...

Men nu har vi (läs Lilla gumman) tänkt om. Så klart att vi ska ha ett bad där vi kan sträcka ut i hela vår längd (inga problem med Kulturtantens futtiga 155 cm över havet, värre då med min långståtliga varelse) där man kan ligga och plaska under myggstinna sommarkvällar. Jag baxade (mycket baxande hemma på logen, det är en sak som är säker, men sådant är livet på landet) nämligen fram det gamla griskaret ur smedjan. Ingen lätt sak att få fram den baljan bland allt bråte som belamrade hela det timrade lilla huset. Men vem ger sig i första taget? Inte jag heller, det är bara att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och sätta fart.

Det karet användes vid slakten när vi skulle löga grisen efter att den tagits av daga. Av hållbart zink och med en synnerligen fin, välvd form. Vilken trofé! Vilken minnesfylld pjäs! Vilken underbar dekoration att förgylla, den för övrigt rätt trista, trädgården med.


...eller varför inte här...mitt bland mina berömda
humleodlingar...med en utsökt utsikt mot skräp- och
-kompostbacken...vad kan man mer begära här i livet...

Nu återstår bara att placera den på en absolut pass-ande plats. Med både lite sol och lite skugga. Med uppsikt över både humle-bon och fjärils-holkar och mitt i all den full-komligt, under-bara blomsterprakten. Med fin utsikt över skogen och ängarna men ändå utom synhåll för eventuella tjuvkikare.


Ja, det gick faktiskt åt en hel dag för mig att köra runt med karet i skottkärran för att finna den ultimata platsen. Men jag tror nog att jag hittade rätt...till slut. Det känns bra att kunna se fram emot en underbar sommar i slaktkaret...och ett glas rosé på en vinglig mjölkpall bredvid gör sommaren komplett...på rätt sätt...

6 kommentarer:

  1. Å så fint Gumman;) Verkligen en bra idé!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men, tack, va snällt! Så klart är jag så in i bomben nöjd med slaktkaret. Och den rangliga mjölkpallen (den är för övrigt trebent - därav vingligheten) blir liksom pricken över i-et...

      Radera
  2. Men åh, så mysigt det ser ut! Jag kan tänka hur du kommer att ligga där och plaska... Växer väl ut simhud mellan tårna till sist! :)
    Kramar
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer givetvis lägga ut en bild när Kulturtanten tar sig ett uppfriskande bad. För visst ska man väl sprida lite glädje omkring sig...om man kan...

      Radera
  3. Oj,...är det därför det finns sådana badkar lite här och var. Slakt är inget för mig! Men bada i det skulle jag nog inte ha något emot.
    Tycker platsen blev fin bland humlen!

    Kramar
    Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Badandet stannade av innan vi ens hade börjat...vattnet sipprar nämligen ut...sakta men säkert...men det ska vi snart råda bot på...

      Radera