Dynghögsodlingar av bästa sort......

Ja, vi odlar och odlar med mer eller mindre framgång, det ska gudarna veta. Det konstiga är att det man inte odlar med flit det växer allra bäst. Ofattbart. Konstigt. Orättvist kan man tycka...

Nåde den som druttar nerför stupet och förstör alla
fingerborgsblommorna...jag säger bara det...

 

Som till exempel uppe vid dynghögen, vad växer inte där? Vi har stora nässelfält som man kan vada genom och, i princip, bara ha nästippen ovanför "ytan". Ja, jag säger bara; nässelsoppa, nässelpesto och nässelbröd...och en och annan brännskada kanske...men det har jag hört är bara bra för blodtrycket...så det så...

 

Här frodas också pepparroten som säkerligen härstammar från fornstora dagar.  Höjd? Ja, kanske en meter. Vem minns inte Mamma Gertrud frenetiskt spetta fram rötter fram emot hösten. Jag skriver spetta, för det var just spetta det handlade om i den steniga marken. Där vi planterade pepparroten på det nya stället där är det synnerligen gynnsamt för växten. Man kan i princip trycka ner armen upp/ner till armbågen, hur lätt som helst, i den luckra, fina jorden, få tag på en rot långt där nere och så dra upp den. Säger jag att vikten kan bli upp till dryga kilot för en ynka rot så ljuger jag nog bara lite, lite grann (host, host)...

Har dom oförskämda rådjuren hittat hit?
 Nej, minsann, men vet ju aldrig när andan faller på...

 

Finast av allt är välan fingerborgsblommorna, eller vad dom nu kallas, som blir höga och fina mot det stora stupet, även kallad ättestupan i folkmun, eller i varje fall av oss här hemma på gården. Fingerborgsblommorna som man minns från barndomens dagar då man kallade dom för humleblommor för man ofta såg humlorna flyga in i blommorna...Ja, i vilket fall som helst vill man gärna ha det snyggt och fint omkring sig...efter det konceptet så arbetar vi hemma på logen...i alla fall...

 

...fast det stämmer kanske inte fullt och fast överallt. Nähä, här på dynghögen finns både det ena och det andra. Gamla rostiga järnstegar, föråldrade järnskottkärror...

...och så några jordbruksmaskiner som tillverkades strax före andra världskriget. Plogen och harven, och jag ljuger inte, då jag säger att vi faktiskt har haft både en och annan spekulant på maskinerna. Men inte kunde välan vi sälja så himla fina saker...vem vet när man kommer att behöva dessa...i vilket fall som helst så ser väl utedasset ganska stadigt ut?