En epok har gått i graven...

"Ja, nu är det slut på gamla tider,

ja, nu är det färdigt inom kort..."

Precis så känns det för oss här hemma i Lilla stugan. Ja för nu har nämligen Valdemar (äntligen) sagt upp sig från herrstrumpsklubben. Jajemen, han har stoppat både hans och min sockprenumeration med omedelbar verkan. Ett oerhört svårt beslut för Valdemar och han har funderat och tänkt och våndats i flera veckor. Tänk på hur många år som han, glad som en lärka, plockat upp sina strumppaket ur postlådan och lycklig lagt ner ännu fler nya strumpor i, den redan tidigare så fullproppade, byrålådan.

Mamma Gertruds finfina morgonrock.
Bara använd vid diverse
lasarettsövernattningar. Gjord i någon, typ, väldigt
 tunnt täckjacksmaterial med trevlig spets.
I nyskick faktiskt...

Egentligen hade Valdemar inget val. Och detta beror bara på alltför liten plats här hemma i Lilla stugan. Här har man bara en, fast dock ganska stor, byrå att dela på, möjligen två, om lyckan slår till. Om allt går i lås kanske vi får till någon liten, liten pyttegarderob uppe på vinden. Resten av kläderna kommer att fördelas i en stor, föråldrad kista och så i gamla resväskor som ska placeras delvis under sängen och så på hög under snedtaket.

Denna unika samling -
en raritet i strumpsammanhang.
Tråkigt nog kom mina tår med på kortet
 man man får se det som en bonus
för det kostar inget extra...

Kanske man kunde hänga upp några trevliga krokar eller en sådan där knoppbräda och ha lite mer exklusiva kläder (va?) hängandes framme, det är ju så populärt nu för tiden, det har jag både sett och hört. Valdemar kan ju hänga upp sin gamla konfirmationskostym (som jag såg att han smusslade ner när han trodde att jag inte såg) och jag kan hänga upp Faster Veras finklänning, den bruna, med tillhörande hatt. Eller det hemsydda, gedigna nattlinnet som jag har efter Valdemars Mamma Maj-Britt. Kanske Mamma Gertruds gamla morgonrock...

Ja, jag har inga som helst problem med att få plats med mina persedlar. Tänk på att mina kläder har delat städskåp med dammsugaren och golvmoppen en gång i tiden när vi bodde i stan och det mötte inga hinder över huvud taget.

Faster Veras absolut underbara kreation. Passar
till i princip alla tillfällen...

Bara jag får plats med mina självlysande jobbarbyxor, snickarbältet och reflexvästarna så är jag mer än nöjd och belåten...