Gamla fritidsfröknar går till sjöss...

Häromdagen träffades vi kära, gamla kollegor för att fira av Hella som skulle fylla femtio.

Vi slog till på en kryssning över Hjälmare hav. Lilla syster Yster gjorde en strålande bedrift genom att baxa in hennes stora, stora bil på den lilla, lilla färjan. Många bilar fick plats men den sista hängde dock med bakhjulen över kanten...men, men, man får inte vara så känslig.

Färjepersonalen gjorde ändå ett enastående jobb genom att med måttband och tumstockar ordentligt mäta bilarna och så sätt liksom skräddarsy bilplaceringen på färjan. Alla bilar med dragkrok fick dock minuspoäng och hade man alltför stora sidospeglar gjorde det att man fick flytta tre steg bakåt i kön.

På grund av den millimeterpassade bilplaceringen gjorde att alla chanser att stå på däck och sola och njuta av den underbara sjöluften var obefintliga. Man fick helt enkelt inte upp dörrarna. Nej, vi fick snällt sitta kvar i bilen. Här hade en sollucka inte suttit fel...

Jubilaren njuter av båtfärden
 fast hon inte ens kunde skymta böljan den blå
men man kan ju inte få allt här i världen...

 Öppnade man fönstret kunde man utan problem peta grannbilens chaufför i näsan ja, om man nu ville det, alltså...så himla nära placerade var man.

Som mest fick det vara tre (3) centimeter mellan fordonen.
Alla med klaustrofobi blev vänligt med bestämt
 ombedda att stanna på fastlandet

 

 

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

 

 

Men inte klagade vi för att vi blev tvungna att sitta kvar i bilen heller. Jag, till exempel, hade förmånen att få beskåda en husbil från Östeuropa med cyklar på släp, en fin, vit Pegeot årsmodell 1967 och en man med svår ålderskris i nyinköpt cab med tillhörande tuff keps.

Dagen blev underbar. Med mellis på värdshuset. Inga fattiga riddare eller simpelt rostbröd här heller......

Äkta hjälmare-abborre...metad på plats
medan man satt och väntade...
tror jag nästan...

                                Ystert solande och badande.

Mycket prat om gamla tider på fritids. Om hur Storasyster Yster alltid, på nåt ofattbart sätt, fick melliset att räcka till alla uthungrade barn. Om ur Lillasyster Yster alltid fick den surmulna vaktmästaren att göra stordåd. Att Hella alltid lyckades reta upp samme vaktmästare och hur jag, den stackars Lilla gummann, alltid gjorde tipspromenader tills både barn och personal nästan kräktes.

Dokumenterad bild. Kan komma att
användas som bevismaterial...

 

Enda malören på resan var det att Storasyster Yster inte kunde hålla fingrarna borta från traktens alla cyklar och försökte till och med få ner en i kofferten men då sa vi ifrån på skarpen...men den historien berättade vi inte för hennes man...så klart.

                       En dag med skratt och skoj! Skepp ohoj...