Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

torsdag 10 juli 2014

Kast med liten rulltårta...

När vi var små var det som tradition att likaväl som det bakades en ljuvlig sockerkaka till förmiddagskaffet åt oss på gården så bakade man också en långpanna med bröd till småfåglarna. Detta hölls både Mamma Gertrud och Faster Vera på med i åratal. Fåglarna var oerhört viktiga och Vera och Emil matade både fåglar, getingar och allehanda kryp. Ett gediget djurintresse alltså.

Häromdagen bakade jag också lite bröd enkom för fåglarna. Jo, fast det kanske är en sanning med modifikation. Jag och barnen skulle åka till Farfar Nisse för att umgås lite grann. Farfar har i alla år varit som en fena i köket med både matlagning och bakning men nu kanske krafterna inte riktigt räcker till för sådana aktiviteter. Vad skulle han säga om en hederlig, gammal sockerkaka (gammal??? ja, inte gammal i ordets rätta bemärkelse utan sorten i sig liksom) eller varför inte en ljuvlig jordgubbsrulltårta?


Kast med liten rulltårta...

Sagt och gjort jag satte fart med bakandet. Jag vill inte skryta men jag är faktiskt nästan världsmästare på både sockerkaka och rulltårta. Skulle kunna göra det med förbundna ögon om det skulle behövas. Men, nej, det är nog egentligen bara det kaffebrödet som jag kan baka över huvud taget...om jag ska vara ärlig...

Sockerkakan var klar redan i sextaget i ottan och snart så kunde jag även plocka ut den perfekt gyllengula, underbart läckra rulltårtsbottnen ur ugnen. Jag har med åren blivit en riktig hejare på att förflytta bottnen från plåten till den sockrade pappret. Kände mig oerhört säker på det momentet och ville bara briljera lite grann för mig själv och jonglerade lite extra med bottnen och vips så tappade jag alltihopa över köksbordet i en hög. Ganska trasig hög visade det sig när jag försökte rädda det som räddas kunde.


Efter ett hysteriskt kämpande så gav jag upp och bestämde mig i rödaste rappet att det hade blivit ett "fågelbröd", man är väl inte född i farstun heller. Jag hivade rulltårtsbotten genom fönstret och den hamnade strax bredvid fågelbadet. Så passande tänkte jag och kände mig ganska nöjd och belåten. Vilken välgärning jag ändå hade gjort denna tidiga, soliga sommarmorgon. Hur ljuvligt är inte livet ändå...

Efter Farfar Nisse-besöket kom jag hem och kastade ett getöga på platsen där rulltårtan hade hamnat och vad ser jag? En rulltårtsbotten helt intakt, eller rättare sagt, inte ett fågelskrälle hade gjort sig besvär med att smaka på den kakan heller. Ja, det är tacken det, nästa gång  jag misslyckas med rulltårtan äter jag upp allt själv omedelbart, in till sista smulan, så får det bli. Maken till bortskämda och otacksamma fåglar får man leta efter...

6 kommentarer:

  1. Ha ha ha ha det var roligt;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag säger bara det, lita aldrig på en blåmes. Fast Du har ju en helt annat relation till fågelsläktet och skulle säkert med lätthet lockat in någon sötsugen bofink.

      Radera
  2. Kanske räven kommer till natten och smörjer kråset...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem som helst får komma och käka upp rulltårtan bara rådjuren håller sig borta...

      Radera
  3. Älskar dina inlägg. Här är inte fåglarna så jäkla bortskämda att de får färdigbakat utan nöjer sig med säd och havregryn.
    Trevlig helg
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan lita på att nu blir det tuffare tag här hemma. Nä, det ska banne mig inte bli några mer rulltårtor till fåglarna heller det får duga med vatten och hårt bröd resten av sommaren så får vi se till vintern om jag lugnat ner mig lite grann...

      Radera