Skafferiskrönor...

Ja, minsann, det finns folk till allt. Ta bara den där retfulla typen Kulturtanten som nu visar upp sitt nya skafferi överallt, både högt och lågt. Hon har till och med åkt norrut, förmodligen för att föreläsa om hur man förvandlar ett skruttskafferi till ett alldeles underbart, användbart och rymligt matförråd. Avundsjuk, jag? Neeheej, inte alls. Jag har egna planer jag...så klart...

Mitt lilla torftiga kyffe håller ju också sakta men säkert att förvandlas. Och även jag kommer att få ett alldeles förvånansvärt, fantastiskt, fint skafferi. Detta nuvarande mulltoarum kommer att så småningom delas i tu och bli på ena sidan trappan upp till vinden och den andra delen ska, just det, bli skafferi.

Inte alls så stort och lyxigt som Kulturtantens på långa vägar men man tager vad man haver så tänk Er mer 140cmx60cm. Jag planerar med att snickra ihop ett skafferiskåp (hur nu det ska gå till)direkt in till vänster och så någon konstig konstruktion till höger där baksidan på trappen är, alltså smalt upptill och lite bredare nertill. Så det blir till att, återigen, hasa runt på knäna på golvet för att hitta plättlaggar, råkostcentrifuger och potatispressar.

Ett tag funderade jag på att baxa in kyl och frysskåpet som under flera år tvingats bo inne på farstun då ingen plats varit ledig i det pyttelilla köket. Ok, gör jag det så blir det bara kylen och så det där som rymdes i den understa breda hyllan på trappsidan. Man kanske då kunde hänga ner en drös grejer i taket men då finns risken att man störtar rakt in i det hängande våffeljärnet och drabbas av
h(j)ärnskakning eller kanske fastnar i bakgaller och lökkorgar.

Dörren till det allra heligaste -
mulltoaskafferiet...

I vilket fall som helst kommer mitt, lilla, yttepytteskafferi få ha kvar sin spåntade bröstpanel och dom fina väggmålningarna. Ja, just det, inte många som har väggmålningar i skafferiet inbillar jag mig, som den naiva och lättlurade person jag är. Fast det ska väl erkännas, den som målade den utsökt, unika, underbara bården var, just det, Kulturtanten i egen hög person. Till helgen ska vi i alla fall besöka Kulturtanten och Svågern och liksom besiktiga hela deras skafferiskapelse. Det ska bli berikande, givande och underhållande...även om jag inte drar mig för att ta till pekpinnarna...

En vacker dag ska jag berätta historien om skafferiet i Stora huset. En oerhört spännande och fruktansvärt rörande berättelse...håll ut!