Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 27 oktober 2014

Mitt i rusningen...

Här hemma på logen så hamnade jag härom dagen mitt i rusningen. Va? Jo, just det, jag hade som av en händelse satt upp några talgbollar åt fåglarna. Tänkte att nu ska dom absolut inte bli bortskämda med dyrbara, smaskiga gottisbitar så tidigt på säsongen. Men vad händer då, jo Valdemar  kör upp på gårdsplanen och lastar ut fågelmatsäck efter fågelmatsäck ur bilen (tyckte jag inte att hela bakdelen verkade vara tungt nerlastad, ja, bilens alltså) och började pytsa ur den ena godsaken efter den andra.


Det slutade med fågelmatare på tre ställen. Fåglarna for som yra höns. Från talgbollarna till viltfröet, från jordnötsmataren och tillbaka till talgbollarna, vända på vända. Det gällde verkligen att se sig för. Ducka när dom kom farande med allra högsta hastighet. 


Kasta sig åt sidan när en hord talgoxar ven förbi. Men jag tröstade mig med Kulturtantens ord: "Dom slutar säkerligen att komma när grannen sätter upp sin fågelstation och lockar med godaste fågelmenyerna!"...så det gäller bara att se tiden an och hoppas...för annars kommer man förmodligen att gå i konkurs så som dom fjäderfäna fullkomligen vräker i sig...dag efter dag...

10 kommentarer:

  1. Fick ett bra tips av en fågelvän.....smält coccosfett i mikron blanda i skalade solrosfrön och man kan väl stoppa i andra frön också......häll i en form för att stelna .....lägg i ett snöre i smeten för upphängning ......skall testa någon dag........

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Det ska jag verkligen prova. Jag har väl aldrig varit med om så hungriga fåglar...

      Radera
  2. Ja, de äter värre en hästar de rackarna... ;)
    Mina får hålla tillgodo med talgbollar i år...
    /Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det! Man får springa fram och tillbaka och bara fylla på hela dagarna. Borde ha haft vett att hålla mig till talgbollarna...men nu finns ingen återvändo...

      Radera
  3. Det där är något jag saknar som fågelskådare boendes i ett höghus, tror banne mig jag ska fixa mig ett ställe i skogen i vinter för matning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men det är rätt trevligt att ha småfåglarna "springandes runt benen" på en....har man glömt fylla på så sitter dom krakarna på fönsterblecket och bara råstirrar in på en...psykar en tills man går ut och hinkar upp mer mat...

      Radera
  4. He, he... undrade just vad du kunde ha för rusningstrafik gården... kanske älgarna hittat en fristad och rusat in... nä jag kommer ihåg att din mor skvallrade... det har nog spritt sig i älgkretsar.. har en ny motorled plötsligt dragits... Ibland kan det ju går fort med sånt som man inte önskar sig, så att man inte hinner protestera allt för mycket... näe, det är nog inte det heller. Allt detta hann jag nästan tänka medan jag läste första meningen. Är nog väldigt snabbtänkt, inte : ) Men helt fel tänkt var det ju ändå inte med trafikled. Nu kommer det att flygas minsann. Kanske behövs det nån slags varningsflagg eller liten skylt : )
    Tror att det finns risk för stort hål i plånboken och en motsvarande jättehög av skal under matarna.
    I förfjol körde vi iväg två skottkärror skal under en automat. Nu curlar vi åt de små liven och köper färdigskalade. Det går åt en full petflaska per dag, redan!
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jösses vad dom vräker i sig...fåglarna alltså. Men det är välan bara att köra på. Baxa hem fågelmat på löpande band det är livet det...får man försöka intala sig i alla fall...

      Radera
  5. Oj nu måste jag oxå fixa och förbereda till fåglarna :) Ha det gott. Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Personligen har jag aldrig varit så tidigt ute med fågelutfodringen. Tänkte väl inte skämma bort fåglarna i förtid heller...men så blev det i alla fall...

      Radera