Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 1 oktober 2014

PLOKK från vildmarken...

 
Så kom äntligen dagen som man så länge väntat på, oktobers första dag och tillika starten för årets tranbärsplock. Nu hade man exakt tolv dagar på sig att plocka ihop bären innan älgjägarna skulle ta över skogarna. Allt stämde: iskall natt, solig morgon och både termobyxor och dubbla raggisar på, och så var det bara att dra iväg.

.
 Jag travade ut på gungflyn och det var isande kallt där man stövlade på i kärret, precis som det ska vara när man är i tranbärssvängen. Först såg jag ingenting men när jag tittade närmare såg jag dom underbara, mörkröda bären som liksom nästan gömt sig nere i mossan. Man klev hit och dit och hittade tranbär än här, än där.


Om Ni trodde att, där kom jag skuttandes från tuva till tuva över hela kärret, så tror Ni alldeles fel. När man är ensam på gungflyet är man inte så himla kaxig heller. Man tar försiktiga steg, känner ordentligt med stöveln om tuvan verkligen håller för man vill inte för allt i världen trampa ner så hela benet kommer ner i vattnet. Jag håller mig bara i kärrkanterna och skulle aldrig drömma om att springa som en galning ensam ut på den öppna kärret.



Tranbären är stora (men vansinnigt kalla) och den lilla yoghurthinken fylldes snabbt. Varför tog inte människan med sig ett större ämbar, då? Jo, det är så att efter ungefär en yoghurthink så brukar tårna säga ifrån. Dom har förvandlats till isstoder, om än av litet mått, och när man inte alls känner av tårna då är det verkligen dags att dra hemåt. Ta en kopp kaffe hemma vid köksbordet, tina upp dom stelfrusna fossingarna framför vedspisen...och sedan sätta fart och rensa bären, allt är bara frid och fröjd och man nynnar "på tranbärsröda tuvor och på gungande fly...".



För vem bryr sig om ett par stelfrusna fötter och detta faktum att man nästan riskerat sitt eget liv... 
 

8 kommentarer:

  1. Så vackra tranbären är där dom ligger i Kockumsbyttan! Jag undrar om jag ska ge mig ut på lite "bärsök" här i krokarna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det, absolut. Kollade i affären igår, 80 g torkade tranbär (KRAV då alltså) kostade 30 kronor. Jisses, jag som har två plåtar fullproppade. Kan ju bli så att man blir rik på kuppen...

      Radera
  2. Hoppsan!!! Fina bär och då kan det ju vara värt att riskera livet en aning ;) Ha det gott. Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad gör man inte för att följa dom gamla traditionerna...

      Radera
  3. Men ååh, vilka fina bär! Jag har aldrig plockat tranbär. Tror knappt att jag sett ett i vilt tillstånd... ;)
    Kram Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle kunna skicka över några i ett brev till Dig. Men det blir nog för Dig att bege Dig till närmaste gungfly och plocka ihop ett gäng tranbär...

      Radera
  4. Vilken härlig känsla det måste vara att få plocka egna tranbär jag har aldrig sett dem live.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jösses, det måste ju finnas massor av tranbär där uppe i norr. Du får väl gena över några mossar och kolla läget, Du som så ofta är ute i skogen. Lycka till!

      Radera