På tunn is...

Tidig helgdagsmorgon, vi pressade på oss motorsågsbyxorna, tankade upp varsin motorsåg och travade ner till badön för att försöka reda ut lite bland alla träd bävrarna fällt under höst och vinter.

Inget skogspass utan matsäck! Ofattbart tung men också så smockfylld med godsaker av alla sorter. Man måste piggas upp och då och då för att orka vidare. Det märkliga var att jag kände mig så himla stark och pigg och kunde kapa nästan hur länge som helst. Kan verkligen tolv gånger på gymmet göra en så makalöst stark? Ja, jösses, hur ska det sluta...kanske jag till och med kvalar in till VM i tyngdlyftning till hösten...

Träd på både längden och tvären...

Ja, jösses vad den uschliga bävern gått bärsärkagång nere på ön. Träden ligger som ett enda stort plockepinn. Fast rätt bra, om man tänker efter men då måste man tänka efter riktigt ordentligt, vi behöver i alla fall inte fälla några träd den här vintern heller.

Nästa dag vevade vi igång den gamla, men relativt alerta, traktorn. Nu gav sig Valdemar in med livet som insats. Vägen till själva badön går genom ett vattenfyllt träsk. Skulle isen verkligen hålla eller skulle traktorn sakta men säkert sjunka ner i dyn? Och Valdemar då som varken hade flytvästen eller reflexvästen på...

Valdemar gasade på och vräkte sig igenom den täta vassen medan jag stod på en sten och både hoppade och skrek, höll för både ögon och öron...

Projektet lyckades utomordentligt bra och vi körde ved så det stod härliga till. Till slut så började isen mjukna och det blev svårt att ta sig över med traktoråbäket. Vi fick mot vår vilja avsluta vedkörningen. Fast vi var ju egentligen inte sååå himla ledsna för det, vi tillbringade både lördags- och söndagseftermiddagen i tv-fåtöljerna och kollade på SM i skidor som vi så finurligt satt på inspelning tidigt på morgonen. Där satt vi med våra halvbrutna ryggar och med armarna så trötta och långa och tänkte med glädje på all ved som vi ändå kört hem...och att i morgon är en annan dag...