Ja, det är Einstein och jag...

Tidigt i morse så drog vi in till stan för att handla. Men, va, trevligt det är att gå och strosa i affärerna och riktigt shoppa loss. Riktigt så blev det inte för vi hamnade på byggvaruhandeln men skojsigt nog så skulle vi storhandla ändå. Värsta släpkärran rullades fram bara för vår skull.

Vi baxade fram skivor och träbitar (har förmodligen helt andra namn men så benämner jag sådana artiklar). Gubben på lagret, eller vad man nu kan kalla det, han var inte alls på humör. Förmodligen trött efter helgen för det lasset han hade på trucken och som han skulle ha in på hyllan högst, högst upp i taket tog väldans lång tid. Tråkigt nog så stod han helt i vägen för oss så det hela drog ut på tiden.

Vi valde att ta min bil. Stark motor. Kraftiga däck.
Låg bensinförbrukning. Fin färg.
Eller var det kanske för att min bil har dragkrok?

När lagergubben väl kom ner på golvet gick han oroligt, fram och tillbaka, och noterade vad vi skulle handla, trodde han kanske att vi skulle sno något, eller? Men hur snattar man plankor på 4,80 meter? Eller smusslar undan fyra säckar cement under jackan utan att någon märker det? Det var således inget vi planerade att göra. Efter mycket tjat så drog han iväg för att hämta isolering och informerade oss om att plasten som vi skulle ha, den låg minsann inne i affären. Och inne i affären sa dom precis tvärtom - den låg minsann ute på lagret.

Så stötte vi återigen ihop med lagrets muntergök som genast gav sig på oss och ville dubbelkolla vad vi packat på kärran. Motvilligt tog han emot lappen för att fylla i plastrullarna. Han fortsatte att köra runt med trucken likt värsta rallydåren och gjorde handbromsvändningar så det stod härliga till så det gällde att se sig för med största försiktighet då man skulle korsa utfartsvägen.

När vi betalat ordentligt i kassan släppte han till slut ut oss och vi kunde fara hem. Dock med hjärtat i halsgropen för kanske han skulle köra ifatt oss med den trimmade trucken för att en tredje gång kontrollera släpkärran. Men vi klarade oss.

Min lilla, gulliga bil kämpade milen hem med fullastad kärra. Och jag var ju som vanligt livrädd för att vi skulle tappa släpkärran och kontrollerade läget två gånger i minuten vilket gav en ganska stel nacke, men någon måste ju ha stenkoll på draget, kärran och hela fastsurrningen. Pust, vilken morgon...

Soppskål och hyacinter...

Fick hyacinter av Etha idag. Blev så glad. Har inte hittat några förut. Så mycket har jag kanske inte letat men kollat i mataffären har jag i alla fall gjort.

Åh, så har jag den "hittade" soppskålen. Den bara stod där vid färgadeglasinsamlingskärlet och liksom skrek, ta Mej, jag är Din....

Ut och hämta mossa. Det spöregnar, men vad gör väl det. Ska bara ut på gräsmattan, mossmattan, och riva upp lite grönt.

Nu bara ner med hyacinter och mossa plus några silvriga kulor.

Fint som snus...

Köpa grisen i säcken...

Tog en vända till mataffären för att proviantera en smula. Ni vet, man behöver limpa, mjölk och ägg och det brukar vanligtvis kosta ca 573 kronor.  Det är mycket man kommer på att det saknas hemma.

Ibland blir det fel om man inte ser upp och läser noga. Som idag blev det helt galet. Ägg stod på inköpslistan, som låg kvar hemma på köksbänken, så jag köpte ägg. Trodde jag. Hur svårt kan det vara att köpa ägg?

"Åtta svenska tvättade utehöns"

 

Nu har dom klurat ut en ny produkt. Väldigt, väldigt små höns så små att dom kan levereras i äggkartong! Dessutom var hönsen tvättade och utehöns. Hur hittar man så små höns om dom springer lösa ute? Hur fångar man dom? Med fjärilshåv eller...

Nu så är det slut på gamla tider...

ja, nu är det färdigt inom kort. Nu ska platta tv:n in och feta tv:n bort...

Fredag, och Mannen kommer hem med ett stort platt paket. Till mej? Åh, Mannen vad du är snäll...

En platt-tv som jag alltid önskat mig!!!... Men se så mycket outnyttjad plats framför tv:n...där kan man ju ställa blommor...

 

Men hallå, det är nåt tjyv och rackarspel med det här... Glenn Strömberg???  Nu förstår jag... Fotboll... Sverige möter Portugal.
TV:n var inte till mej...

Varning för framfall!

Nu har allting blivit mycket, mycket värre. Vår upprustning av Lilla stugan, för att få större boyta, har tråkigt nog gjort vissa ställen mycket, mycket mindre. Just det, mulltoan har krympt riktigt duktigt. Man öppnar dörren och hamnar på toastolen direkt. Man kan inte sitta upprätt under besöket för det har uppstått en kraftigt lutande vägg - denna som blev baksidan av nya trappen. Man får sitta vikt framåt, likt en fällkniv, faktiskt, för att inte slå huvudet i väggen bakom.

Inte nog med det, nu har risken att drabbas av framfall ökat med 62%. Mulltoans lite annorlunda placering har bidragit till en vansklig instabilitet. När man reser sig upp, helt framåtlutad, så vickar nästan toastolen framåt. Det räcker alltså inte att knipa både här och där, man måste också lära sig att behärska en viss teknik, genom att ta spjärn med benen mot golvet, för att klara toabesöket utan att stolen helt abrupt välter omkull, även kallat ett förargligt framfall.

Men det är ju egentligen inget att bråka om. Det finns ju faktiskt dom som inte har någon mulltoa alls...dessutom tror jag att man övar upp benmusklerna ordentligt. Tänk Er statisk benträning vid varje toabesök...det blir lite av att slå två flugor i en smäll...

Att sätta en rova...

Ja, jag vet att det inte är säsong för att sätta rovor så här års men det var en annan slags rova jag satte häromdagen. Jag druttade helt enkelt omkull. Hel och hållen, så stor jag är. Jag höll på med grundmålandet av takbrädorna och råkade falla som en fura över, vår smarta brädtravningsanordning, ett 40-tal utstickande pinnar. Jag satte mig med en rediger duns på brädtraven. Med ett efterföljande, egendomligt, litet knak...

Suddigare än vanligt, tror jag...

Jisses Amalia, jag hade satt mig rakt på mina glasögon. Oooppss! När jag lyfte upp ändalykten låg mycket riktigt glasögonen där men i en helt annan form än vanligt, kände knappt igen dom. Sneda skalmar och helt förvridna. Jag borde fixat den där senilsnöret som jag pratat om medans tid var. Jag borde inte gått och drällt med glasögonen både här och där. Jag borde helt enkelt tänkt efter, före...

Jag vred till glasögonen så att jag åtminstone fick på mig dom. Visst satt dom lite obekvämt men nog kunde jag skymta lite grann genom glasen i alla fall. Utmärkt! Jaha, så nu är jag inte bara lönnfet, nervsvag och nästan okysst, jag är vindögd också. Denna dagen ett liv...

...a girls best friend...

Min bästa vän. Dig kan jag aldrig vara utan. Jag kan inte gå ett steg utan dig. Jag vill alltid vara nära dig. Just det, min kära Lypsyl, jag kan inte leva utan dig!

Kanske det är en tvångshandling eller nåt fobi-liknande problem men en dag utan min Lypsyl är absolut ingen bra dag. Oftast har jag lypsyl ståendes både här och där. I handväskan (oftast två), i jackan, i byxfickan, i bilen, på nattduksbordet, på köksbordet, i necessären. Sedan har jag obönhörligen en reserv i badrumsskåpet. Butikschefen Valdemar ser till att alltid köpa hem en förpackning lypsyl när vi handlar. Han, om någon, vet ju hur stirrig jag blir om jag inte hittar någon lypsyl.

Åker jag hemifrån och inser att jag glömt ta med lypsylen så är läpparna dammtorrsfnasiga innan jag hunnit in till stan, kastat mig in på affären och köpt in mig på ett par förpackningar. Jag skulle kunna sammanfatta allt detta med att jag helt enkelt är en lypsyloman...av mycket svår grad...finns det möjligen bot??