Kanske det är en tvångshandling eller nåt fobi-liknande problem men en dag utan min Lypsyl är absolut ingen bra dag. Oftast har jag lypsyl ståendes både här och där. I handväskan (oftast två), i jackan, i byxfickan, i bilen, på nattduksbordet, på köksbordet, i necessären. Sedan har jag obönhörligen en reserv i badrumsskåpet. Butikschefen Valdemar ser till att alltid köpa hem en förpackning lypsyl när vi handlar. Han, om någon, vet ju hur stirrig jag blir om jag inte hittar någon lypsyl.
Åker jag hemifrån och inser att jag glömt ta med lypsylen så är läpparna dammtorrsfnasiga innan jag hunnit in till stan, kastat mig in på affären och köpt in mig på ett par förpackningar. Jag skulle kunna sammanfatta allt detta med att jag helt enkelt är en lypsyloman...av mycket svår grad...finns det möjligen bot??
Du kanske lider av pusstorka?
SvaraRaderaMen, oj, vad är det Du säger? Det låter ju allvarligt. Måste ta ett snack med Valdemar. Fast å andra sidan, jag har ju varit lypsyloman sedan jag gick i sjuan på högstadiet. Vilken pusstorrt liv jag måste haft?! Jag som trott att det bara berott på nerverna...måste nog söka för det här...
RaderaGlömde tala om att jag själv är ägare till ett antal lypsyl...
SvaraRaderaSe där ja! Annars har jag kommit på ett alldeles enastående bra knep för det där med eventuell pusstorka, min fantasi vet ju inga gränser. Man ser till att hänga upp ett gäng mistlar i huset. Jisses, det kommer att bli ett smackande utan dess like. Kanske man kommer att sakta, men säkert, minska ner på lypsylanvändandet. Nu gäller bara att klättra upp i ett mistelprytt träd...
RaderaDet finns inga hinder, bara lösningar...
SvaraRaderaFick inte tag på någon mistel. Klättrar inte så bra så jag nådde aldrig tillräckligt långt upp i trädet...typiskt mig...
RaderaHaha, inget bot vad jag vet!;)
SvaraRaderaHär är det inte lypsyl utan en vaselinklutt efter varje tanborstning! Utan denne lille klutt kan jag inte leva! Panik om man råkar åka iväg och sova borta och har glömt burken hemma, hela natten kan bli förstörd!!:/....dessutom är gubben lika beroende;)
Kul, ja, det där med gubben alltså. Jag träffade en karl i 65-års åldern som inte kunde gå ett steg utan att ha sin lypsyl med sig...tur att man inte är ensam...ska säga att det var med en sådan där liten vaselinburk allting började en mulen torsdagseftermiddag i sjuan...så var det...
RaderaInte lätt att vara utan Lypsyl... är också beroende :)
SvaraRaderaVälkommen till Lypsyl-klubben!!
RaderaMen kära lilla gumman...pusstorka får man när man har pussats för mycket och för länge! Inte när man lider brist på pussar..Trots att man kunde tro det av namnet "torka"
SvaraRaderaHur som helst Lypsyl är bra, fast jag behöver det nästan aldrig.
Varför har jag ingen pusstorka...? Måste nog ta ett allvarligt snack med mannen i mitt liv!
Aha, en annan uppfattning om pusstorka. Fast hur det än är som kommer jag alltid att vara lypsyloman. Köpte förresten ett gång lypsyler igår så nog klarar jag den här veckan...
Radera