Magskynke av absolut bästa sort...

Jag är ju i den åldern då man besväras av ständiga svettningsanfall. Vilket gör att jag inte kan ha så mycket på mig. Helst skulle jag bara vilja ha ett linne på mig upptill till byxorna. Men det ser ju så naket ut. Och därtill så förfulas hela jag genom det sladdriga fettparti som envisas med att hänga ut över jeanskanten. Detta område är nästan helt omöjligt att bli av med. Ja, jag vet att både lathet och dumhet gör hela saken värre men man är ju inte mer än människa.

Ska jag nu gå resten av svettningsåren med tjocka tröjor på för att dölja magen och svettas ännu mer eller med ett avsvalkande linne med den överhängande valken helt synlig? Nu, härom dagen, kom jag på en alldeles lysande idé. Ibland förvånas jag över min enorma fantasi och ofattbara uppfinningsrikedom.

Jag ska gå i mina jeans med ett linne på men magfettet ska döljas genom en magskynke. Ja, tänk Er något mitt emellan en magdanssjal och ett sådant där sjok mammor sveper om sig och lyckas få fast sin bebis också. Vet inte om ungen hamnar på ryggen eller på magen, men strunt i det, inget litet barn ska med i min sjal, det är en sak som är säkert, det är bara magen som ska omhuldas.

Lilla gumman utan magskynke

Lilla gumman med magskynke

Sjalen/skynket kan ju vara sydd i tyg med vackra dekorationer eller stickad med tjusiga tofsar och fransar. Endera har man den, lite tufft, löst knuten runt magpartiet eller så tar man chansen och drar åt ordentligt vilket kommer att ge en en fantastisk siluett som får den allra smärtaste att bli grön av avund.

Detta kanske kommer att bli en trend. Kanske årets julklapp till och med. För det måste finnas fler än jag som har en fettdepå för mycket. Men Kulturtanten, hon har inte längre någon fettvalk som dekorerar kroppen. Nej, då, hon har lyckats gå ner 7 kilo under hösten. Det enda hon pratar om är hur många hål hon måste spänna in på skärpet. Bla, bla, bla...jobbigt med enkelriktade människor. Själv startar jag upp ett nytt stickprojekt - ett vackert magskynke kommer snart att se dagens ljus...