Härsevärse - tomtar...

Dessa tomtar är designade av Kulturtanten och mig tillsammans (i ren syskonkärleksanda). Jag är så förtjust i tomtarna att jag har dom framme hela året. Efter jul byter dom bara skepnad, tar gråluvor och gråkjolar på sig och blir till små vättar. Sen står dom där på den sneda, hemsnickrade hyllan, bara myser och samlar damm...

Man börjar med att baxa fram lite härsevirke eller andra lämpliga stammar som man har liggandes någonstans. Så bara såga av i rätt (önskad) längd. Butikschefen Valdemar skrek rätt ut när han såg att jag bara kapade av härsevirket på en höft liksom. Nä, något sådant fick inte på några villkor förekomma. Det skulle mätas, vinkelmätas och kontrollmätas och först därefter fick man såga. Ett år tog han och kapade av med särskild maskin för att få den absolut optimala rätvinkeln (vilket tog timmar och jag stod bredvid och bara hoppade, "Är det inte klart snart? Är det inte klart snart?"") Jag, personligen, tycker inte att det gör så mycket om det blir snett och vint och att tomten blir lite vickig. För det finns ju till exempel häftmassa som man bara kan klutta på en bit och vips så står tomten still.

Så fram med stickor och garn och börja sticka, eller virka, en klämmig luva. Kulturtanten gjorde underbara luvor av olika sort som på löpande band. Jag kämpade på med mina stickor och hann väl göra klart en liten luva. Så var det bara att leta fram lite ull till skägget vilket jag snabbt sköt fast med häftpistolen. Några små tygstycken till tomtemors kjol och så några rejäla snören som kan knytas om magen på tomtarna. Vi böjde till några rostiga järntrådar till glasögon men det kanske tillhör överkursen.

"Nu så kommer julen, nu är julen här, lite kall och kulen, men ändå så kär... "...om en månad är vi där...håll ut!