Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 6 november 2013

Från hysterika till kolugn...

Jag tror att jag ska börja dricka te. Jamen, det ser ju så intellektuellt ut att sitta och mysa med en temugg i handen. Jag upplever folk som dricker te som lärda och världsvana. Dom ser så avslappnade ut. Så glada. Och förnöjsamma. Sån skulle jag så gärna vilja bli...

Jag vill försöka komma bort från det här hysteriska som liksom hänger över mig hela tiden. Så man måste göra precis allt man kan för att förändras. Problemet är ju att nu för tiden finns det ju så många olika slags teer. Fruktte. Svart te. Grönt te. Vitt te och rött te. Förmodligen också blått te, och finns det inte är det förmodligen bara en tidsfråga innan det dyker upp i handeln. Men hur går det, tror Ni, om jag startar mitt tedrickande med en simpel mugg med Liptons te? Ser det tillräckligt intellektuellt ut, eller måste jag byta upp mig ett snäpp?

En period i ungdomens glada dagar så var jag som galen i teer. Detta var under min "nyttiga period". Men det var inte vilka teer som helst. Nej, det skulle vara egenplockade blad. Jag sprang runt en hel sommar och samlade blad. Björkblad, vinbärsblad, granbarr, nässlor, maskrosor, tistlar. Ja, säg nåt som inte dög till te. Mina blad låg där på brickor för att torka till absolut perfekt knasterhet. Hela hemmet fylldes av teblad. Burkarna fylldes och vattenkastrullen ställdes på spisen - här skulle det drickas te. Jag provade björklövsteet. Granskottstteet. Nässelteet. Det fanns något som band samman alla dessa hemgjorda teer. Och det var hösmaken. Och hölukten. Jag slutade ganska snabbt med tedrickandet men i åratal efter uppbrottet kunde man hitta burkar här och där i hemmet. Fortfarande hödoftande, faktiskt...

 
Men kanske det nu är rätt tid att ta upp tedrickandet. Nu ska jag se ut som alla dom där som sitter inrullade i en filt framför den öppna spisen, läser en god bok och dricker, just det, en kopp te...intellektuell och avslappnad...rofylld och lugn...

Kanske man kunde starta upp lite försiktigt med en skvätt silverte i alla fall...det var ju teet som Mamma Gertrud drack när hon kände sig lite krasslig...kanske krydda det med en skvätt konjak...det gör nog susen...

6 kommentarer:

  1. Jag hade en period som jag drack massor av te, jag hade ju köpt en riktigt snygg tekanna, hm, nu står kannan längst bak i skåpet, man kanske skulle ta upp det där med tedrickandet igen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vem vill inte se intelligent ut? Jag tror att jag börjar i helgen...

      Radera
  2. Självklart ska du bli tedrickare! Vi tedrickare är lugna, harmoniska, vackra, kloka...eller inte:) Men gott är det!
    Kram Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag börjar genast. Jag behöver bli allt det där...hoppas att man märker förändringen direkt!!!

      Radera
  3. Hm, vad är det för fel på en stor balja kaffe under filten? det är ju ingen som ser VAD du har i koppen;)
    Men te är gott. Dricker det gärna på kvällen, och då blir det för det mesta Friggs Orientalisk kanel, den är god:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kanske kan alternera. En kopp kaffe, en mugg te, ett glas vin...allt efter behag.. men det kanske är filten som är viktigast...eller brasan...

      Radera