Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 1 december 2014

En gammal, hederlig ljusvärmare...

Fast egentligen är den nog inte så gammal, just denna skapelse. Eller, vad vet jag om det? Kan hända så framfördes precis sådana värmare redan på 1800-talets mitt? Fast jag blev varse om denna modell bara för någon vecka sedan, faktiskt. Det var Storasyster Yster, ja, just det, hon med ljusstöpningskursen, som satte mig i lära i ljusvärmarstickandets konst. Jag fick nämligen i pauserna i stöpandet sticka mig en proper värmare till dom hemstöpta ljusen.

Här har dom gamla kulljusstakarna blivit uppdressade...

Garnet var av, vad jag kallar i alla fall, öglemodell och ganska svårstickat. Särskilt för en annan stackare som annars bara stickar med fulgarn. Helt plötsligt hade man dubbelt upp med maskor på stickorna. Då hade man helt enkelt, utan att tänka på det, lyckats haka upp ett stort antal öglor, men det gick ganska lätt att snörpa ihop öglemaskorna till exakt rätt antal, man är ju inte född i farstun heller. Efter ett tag så lärde man sig den rätta tekniken och stickandet gick som en dans.



Ystersystern hade snappat upp denna ljusdekorationsvariant i någon tidning eller något sådant och hade genast anammat idén och tack för det säger jag bara. Här har jag prytt Farfar Hermans ljusstake i tenn med dom oerhört praktiska ljusvärmarna. Borde nog plocka fram ett par av mina egna ljus, även om det blir motvilligt. Ska sanningen fram är välan inte ljusvärmarna av direkt eldsäkert material men vad gör det, jag kommer ju ändå aldrig någonsin att sätta fjutt på dom hemstöpta ljusen.


När jag ändå var i farten så piggade jag upp en av dom röda trähästarna med en riktigt fräsig maggördel. Ja, vad gör man inte för konsten...



Hela byn delades genast in i två läger, för visst går åsikterna isär. Är det snyggt eller är det inte det...

8 kommentarer:

  1. Nu går trendtermometern i taket på logen! Jag sällar mig till den halvan i byn som tycker det är snyggt med värmare på ljusen. Liknar faktiskt fårskinnspäls.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt nog kan ju inte vi ta åt oss äran, då det var Storasyster Yster som delade med sig skapelsen. Tack Syster Yster! Men jag måste nog erkänna att jag tycker att dom är rätt trevliga, ja, minsann, så pass att jag tänker sticka många fler, faktiskt!

      Radera
  2. Men vilken uppfinningsrik syster du har ! - Henne har du stor nytta av ;)
    Nog trodde jag liksom Anette att de var äkta fårskinn du dekorerat med...Oj så fel jag hade ! - Snyggt är det i varje fall, och det ska bli intressant att se hur många saker som kommer att få sej en lurvig päls !
    Ha en himla fin vecka !
    Kram / Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu måste jag reda ut det hela. Storasyster Yster är inte min syster det är min gamla arbetskamrat och tillika goda vän. Hon är syster med Lillasyster Yster som också är min gamla arbetskamrat och goda vän. Min syster är ju Kulturtanten och hon har nog inte ens sett dessa skapelser. Jag sänder ett TACK till Storasyster Yster som befinner sig på betydligt sydligare breddgrader och ett hej! till Lillasyster Yster som förhoppningsvis befinner sig nere i byn...och stickar...

      Radera
    2. Urläckra tycker jag, små gulliga värmare, vad pysslig du är! En gång i tiden kunde jag också sticka öglor men har glömt hur man gjorde dessvärre, därför funderar jag på att ta fram grått "teddytyg" och sy några liknande, men min pyssellust försvinner nog snart så jag njuter nog av din bild istället.......! En bra dag och vecka önskar jag dig. Kram Elisabeth

      Radera
    3. Klart att Du ska pyssla ihop något lite juligt! Man behöver inte vara så himla noga, se bara på mig, jag får faktiskt till lite grejer då och då, Jag fuskar och hafsar så det står härliga till men tittar man inte så noga så funkar det bra. Teddytyg vore ju alldeles ypperligt bra...

      Radera
  3. Farfar Hermans blev kanonfin med grå sockar! Ovanlig liten manchett, jättesöta!

    SvaraRadera