Julpynt på kort tid

Hemma dyker det upp lite julpynt. Både här och där. Faktiskt. Men bara av det simplaste slaget. Inga krusiduller eller invecklade saker. Det orkar inte mina svaga nerver med. Nej, det ska gå snabbt och enkelt. Helst bara ränna ut i skogen och plocka med sig något vackert. Snabbt hem och rota fram någon intressant kruka, bunke eller bara vad som finns.

En stycken Höganäskruka +

lite enris +

ett virkad hjärta = julmys så det står härliga till

eller

Ett litet, gammalt, oputsat nysilverfat +

ett blockljus + ett gäng tallkottar av bästa sort = vilken känsla

En stycken kanna +

lite granris +

rött hjärta = kan pigga upp det mest ojuliga hem

Det är liksom så jag jobbar. Ett, tu, tre, klart...

Härsevärse - tomtar...

Dessa tomtar är designade av Kulturtanten och mig tillsammans (i ren syskonkärleksanda). Jag är så förtjust i tomtarna att jag har dom framme hela året. Efter jul byter dom bara skepnad, tar gråluvor och gråkjolar på sig och blir till små vättar. Sen står dom där på den sneda, hemsnickrade hyllan, bara myser och samlar damm...

Man börjar med att baxa fram lite härsevirke eller andra lämpliga stammar som man har liggandes någonstans. Så bara såga av i rätt (önskad) längd. Butikschefen Valdemar skrek rätt ut när han såg att jag bara kapade av härsevirket på en höft liksom. Nä, något sådant fick inte på några villkor förekomma. Det skulle mätas, vinkelmätas och kontrollmätas och först därefter fick man såga. Ett år tog han och kapade av med särskild maskin för att få den absolut optimala rätvinkeln (vilket tog timmar och jag stod bredvid och bara hoppade, "Är det inte klart snart? Är det inte klart snart?"") Jag, personligen, tycker inte att det gör så mycket om det blir snett och vint och att tomten blir lite vickig. För det finns ju till exempel häftmassa som man bara kan klutta på en bit och vips så står tomten still.

Så fram med stickor och garn och börja sticka, eller virka, en klämmig luva. Kulturtanten gjorde underbara luvor av olika sort som på löpande band. Jag kämpade på med mina stickor och hann väl göra klart en liten luva. Så var det bara att leta fram lite ull till skägget vilket jag snabbt sköt fast med häftpistolen. Några små tygstycken till tomtemors kjol och så några rejäla snören som kan knytas om magen på tomtarna. Vi böjde till några rostiga järntrådar till glasögon men det kanske tillhör överkursen.

"Nu så kommer julen, nu är julen här, lite kall och kulen, men ändå så kär... "...om en månad är vi där...håll ut!

Boktipset...

Ninaninaninana ... dagens boktips...

När jag packade upp våra undanställda böcker hittade jag en av mina absoluta favoritböcker. Nämligen Tråkiga vykort skriven av Jeppe Wikström. Mycket lättläst bok med många bilder.

Här finns vykort från 50- och 60-talet.

 

Här ett kort från centrum i Boden. Se stadens puls i värsta rusningen...

En trevlig vy från Surahammar över Konvalecenthemmet Ängsgården.

Så här såg det ut på Landsvägsgatan i Malmköping i mitten av förra seklet... En av stadens trevligaste bostadsområden...

Lägg märke till att på den tiden var det sol, blå himmel och lätta moln. Det var nog bättre förr...

Nytt gammalt bokskåp...

Mannen ringer hem: Jag har hittat ett bokskåp på Läkarmissionen. Skickar en bild på skåpet till dej. Så här såg det ut.

Köp det. svarar jag.

Mannen kom hem med fyndet. Vi släpar in möbeln i huset.

Nu är det bara att botanisera bland alla våra undanställda böcker. Ja, alla böcker vi fick plocka ner vid vattenskadan.

Hur ska vi ha böckerna? I bokstavsordning som vi hade förrut? Eller bara lite random hur som helst? Nej, vi ska nog ställa/lägga böckerna efter färg.

Förra veckan en platt-tv och denna vecka ett bokskåp undrar vad det månne bli nästa vecka? En..., ett... eller en...

Lite avkopplande handarbete...

Ja, alla handarbetsvänner säger alltid att det är så himla avkopplande med att sätta sig i soffan, slötitta lite på tv-n och så sticka, virka eller vad det nu är man gör. Tänk det tycker inte jag!

Dom kanske blev lite stora, men bättre med stora hjärtan
än inga alls...eller...

Jag vill av hela mitt hjärta handarbeta och tillverka saker. Och, faktiskt, med åren så blir ju mina alster bättre och bättre. Men om det är avkopplande - inte sjutton heller. Jag sliter som ett djur. 

Är det verkligen normalt med
så många trådar...

Just nu håller jag på med raggsockor och ett par ragg-ups. Så virkar jag mormorsrutor som förhoppningsvis ska bli en trevlig filt. Utöver det så har jag börjat massproducera hjärtan och stjärnor att hänga i tall- eller en-riset till jul. På varenda blogg finns ju tips och pigga idéer, om allt och inget, och jag går på absolut allt. Nu ramlade jag alltså in på en blogg med alldeles underbara virkade stjärnor. Det jobbiga var att  beskrivningen var på ett helt annat språk vilket gör arbetet än mer besvärligt. Men inte ger jag upp heller...

Jag sätter upp ett mål varje kväll. Nu ska raggsockan stickas fram till hälen innan jag får ge upp. Eller fem mormorsrutor måste jag klara innan tiden är ute. Och borde man inte hinna en sju-åtta små snirkliga hjärtan innan man får gå och lägga sig.

Ett par rejäla ragg-ups ser dagens ljus...

Ibland blir jag så sträntu (lokalt uttryck här hemma på gården = rastlös och smått hysterisk) att jag måste ställa mig upp och sticka. Kanske hoppa lite under tiden eller trava runt för att få fart på blodcirkulation. Stickorna/virknålen måste absolut vara av blankt material annars blir jag för svettig om händerna. Blir jag alltför irriterad och arg ökar risken för att jag tar fram största kökssaxen och helt rått klipper sönder hela stickarbetet. Klipp, klipp och det är borta...

Idag har jag sett storasyster Ysters fullkomligt underbara virkade hjärtan så nu måste jag omedelbart starta upp ett nytt projekt. Hej och hå...

Som sagt, visst är det avkopplande med handarbete i allsköns ro...

Traditionell adventsljusstake...

 

Jag letar fram min gamla ärvda kopparbunke. Det tar sin goda tid innan jag hittar den så jag brukar börja leta i slutet av oktober. I år råkade jag bara, som av en händelse, snubbla över bunken, i ett helt annat ärende faktiskt.

Har jag tur ligger själva ljushållaren på samma ställe. Denna fantastiska skapelse som jag faktiskt tillverkat alldeles själv (hm?). Med en rostig borr från slutet av artonhundratalet (den enda jag kunde hitta) slet jag i timmar för att få till dom fyra hålen. Sågade så helt snabbt av hörnen så att brädbiten skulle gå ner i bunken.

Så plockar jag fram fina tallkottar ur min gedigna samling. Berömd ända ner till byn, faktiskt.

Tar fram ljus. Dock inte hemstöpta för så pass pysslig är ju inte jag. Jag spelar ju liksom i en annan division.

 

Ner med ljusen i hållaren och så är det bara att fylla på med en massa tallkottar. Man kan också dekorera med lite av varje. Detta år höll jag till godo med några enkvistar och ett litet rött snöre.

 

 

Snabbt och lätt...fast på bästa sätt...enligt mig alltså...

 

Varde ljus...

Och ljus blev det i Falun i helgen. Ljusstöpning stod på programmet.

Min station nummer åtta. Här hänger mina blivande stearinljus.

Nu är det bara att doppa ljusställningen i stearinet. Men det måste göras i rätt hastighet, med rätt känsla och i rätt ordning.

Dropparna under ska man noggrant ta bort så att det inte blir så här, som det blev på mina... Ser ut som jag har fått stalaktiter på mina ställningar...

Sen var det bara att vänta på att stearinet skulle stelna och under tiden kunde man ta sig en gobit av någe slag från det uppdukade bordet.

Och mera doppa. Opp och ner och sen vänta igen.

När man väntade kunde man kliva in i den intilliggande affären. Här fanns massor att inspireras av...

Så efter en fjorton, femton doppningar var ljusen klara, nu var det bara att klippa loss dom från ställningen och hänga upp dom på stången. Här är alla mina nystöpta ljus. Men än är det inte klart och färdigt...

 

Nu ska ljusen fasas av längst ner för att passa i ljusstaken... Med flinka händer fixar Lisa avfasningen galant.
 

Ja, nu är det bara färgningen kvar... Lite lätt fnållig blev man när locken togs av och man såg alla fina färger, vilka ska jag ta? Vill ha allihop...

Nu var det bara att doppa ljusen i färgbaden naturligtvis i rätt hastighet, rätt färgbad och med rätt ljus...

Nu är jag redo att möta alla nattsvarta höst- och vinterkvällar...

 

 

 

Tänt var det här...