Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

torsdag 30 april 2015

Spik i foten...

Häromdagen så röjde Valdemar och jag, precis som vanligt. Han höll till i snickarboden, eller vad man nu ska kalla det, och jag rumsterade i vedboden och fläskboden (ja, där man hängde upp det rökta fläsket förr i tiden). Ut med allt skräp och skrot, baxa och släpa. Så sopa undan det värsta. Jag hade dock sådan tur att i fläskboden var det en stor glipa mellan vägg och golv så man kunde lätt fösa ner skräpet däri, ibland har man tur...

Välkommen in i fläskboá...sopat och fint så det förslår...
Så tog jag en tur till Lilla stugboden för att hämta några antika och mycket värdefulla saker. När jag fått famnen full så försökte jag tränga mig fram bland bråten för att ta mig ut och vips så trampade jag på en spik. Aaaajjjjj! Jag ryckte snabbt upp foten för att komma loss. Turligt nog (?) så hade jag foppatofflorna på, visserligen så skyddade dom inte så särskilt bra mot vassa spikar, det upptäckte jag ju snabbt (konstigt, man har ju ändå pungat ut med 49 kronor) men oj, vad dom var bra att samla upp blodet i.

Jag rekommenderar INTE sådana skodon
vid rätning av spikar eller annat fakirarbete...
Jag hoppade in i köket på andra benet, gapandes och skrikandes, ja, nästan snudd på vrålandes, slängde upp den perforerade foten i diskhon, drog av mig den bloddrypande strumpan och spolade så av foten. Jodå, mycket riktigt, ett ordentligt spikhål fanns i trampdynan och Valdemar kom springandes i 110 knyck med stora förbandslådan under armen. Jag ringde omedelbart sjukvårdsupplysningen vilka inte tyckte att det var särskilt upphetsande av att ha en spik foten så jag kunde helt lugnt invänta morgondagen för att då gå till vårdcentralen. Sa dom, ja. Jag låg hela kvällen med våta, kalla omslag och med foten i upphöjt läge, räknade pulsslagen och våndades.

Natten blev lång. Jag vaknade med jämna mellanrum för att kontrollera hur foten mådde. Var den kall? Var den varm? Kunde jag röra på tårna. Fanns den kvar över huvud taget?

Idag gjorde jag en visit på vårdcentralen. Foten studerades noggrant och klämdes ordentligt på, jag fick stelkrampsspruta och penicillin och fick så tillbringa resten av dagen i kammarsoffan med foten i högläge. Kanske jag också borde legat i framstupa sidoläge men då var det så himla svårt att hålla upp benet på kuddarna...


 
Fast denna tio tum stora spiken i min fot den var absolut ingenting i jämförelse med den högaffel som Kulturtanten i unga år högg rätt genom foten, och som faktiskt fortsatte en bra bit ner i backen. På den tiden var det inte aktuellt med någon akutfärd till farbror doktorn heller, nej, nej. Mamma Gertrud sprang bara upp till dynghögen där det växte groblad vilka hon bandagerade Kulturtantens fot med vilket gjorde att hon blev frisk på 18 timmar.
 
Jag hoppas dock att min fot går tillbaka till min vanliga 38:a och att dom prinskorvstjocka tårna minskar avsevärt i storlek...så fort som det bara är möjligt...men några pigga indianhopp runt majbrasan kommer det definitivt inte att bli...

14 kommentarer:

  1. Herregud vilken dramatik! Du måste skaffa dojor med stålhätta och spiktrampsskyddssula...kanske bäst att kolla över skyddsutrustningen i övrigt också... hjälm... kraftiga handskar...skyddsväst...
    Var rädd om dig, hoppas du tillfrisknar fort! Trevlig valborgs helg / Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen dum ide. jag kanske också kompletterar utrustningen med skottsäkerväst, ja, då med reflexvästen över förstås plus knäskydd, armbågsskydds och så då naturligtvis stödstrumporna på. Idag kan jag hjälpligt halta mig fram så nu upptar jag röjningsarbetet...

      Radera
  2. Jösses hur ni ställer till det hemma på logen, jag kan ju inte rekommendera skavsårsplåster den här gången heller. Vi kallar vår fläskbod för matboa och vi har galler för fönstret, tänk va bra så vi slipper få vårt bråte stulet.
    Mvh Stina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, tyvärr vi har inte galler för fönstret, vi har inget fönster över huvud taget, tråkigt nog. Men det har blivit ruskigt hemtrevligt därinne och man har liksom frigång, inget att hoppa över, inget att snubbla över. Undrar om Kulturtanten kommer att känna igen sig nu när hon kommer hem...

      Radera
  3. Men åh din stackare, aj aj aj... Bodde jag i närheten skulle jag komma med en ask praliner så du kunde tröstäta lite. Hoppas det inte blir tok utan att allt läker som det ska. Man får lida pin för att få fin fläskbod också verkar det som! Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det, vad är en spik i foten när man får en nystädad fläskbod? Men idag sätter jag fart igen...skam den som ger sig...praliner och tröstätning sitter aldrig fel...

      Radera
  4. Oj vilket elände! Jag har haft liknande skodon när jag hållit på med mitt rivande....har nog haft en otrolig tur som inte fått en spik genom foten! Bra att du fick stelkrampsspruta. Du får vara arbetsledare en tid nu bara...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tok heller, idag kan jag halta mig fram så det är bara att köra igång...ingen ro och ingen vila bara gno och bara ila...

      Radera
  5. Stackars dig! Inte kul med en spik i foten! Men snart är du bra och kan återgå till vanliga livet igen. Fast ni kanske ska röja i lilla stugboden först och främst? Och kanske är träskor att föredra?

    Krya på dig!
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Ja, idag blir det nog några kraftigare skodon. Och med en blick som en örn för att hinna observera alla eventuella spikar innan jag behagar trampa på dom...

      Radera
  6. Oj! Aj! Fy katten så ont! Minns när jag skar mig under foten och plötsligt fick jag de deja vu av hur det var. Önskar dig ett snabbt läkande och en fin första maj!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! det ska nog inte bli något långvarigt det här, det är bara att bita ihop och kämpa på! Trevlig helg på Dig!

      Radera
  7. Järnspikars oxå!
    Rostlösaren 5-56 på sprayburk är himla bra till mycket, några små tyrck hade nog varit lösningen för dig då.....så hade du sluppit besöka de vita rockarnas gäng.
    NEj skämt åsido, bra att du fick hjälp och lite medicamenter, infektioner ska man passa sig för. Men nu när du ny fått stelkrampssprutan kan du ju i alla fall passa på att pröva att ligga på spirkmatta, men ligg inte för länge.... du ska ta dig upp också.
    Krya på dig !
    Kram Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rostlösare, tack för tipset! Så långt tänkte aldrig jag. Ja, och inte sparade jag spiken heller så någon soppa blev det inte...

      Radera