Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 24 december 2013

Ljusstake 24 Jul när vi var små...

Pappa Anders såg ut årets julgran i god tid när vi var små. Säkerligen redan under sommarens turer i skogen. Han tog alltid en som skulle gallras bort. Alltså så var inte våra granar särskilt vackra, nej, men synnerligen sällsynta. När han huggit granen fick den stå några dagar inne på logen så slussades den in i kammaren via en tidsfrist på den kalla verandan.

Granen togs in på julaftonen, möjligen dagen innan, men det kom först på senare år. Plastlådan med julpyntet, som stod inne på gamla vinden, togs ner och man kastade sig fram för att börja söka bland skatterna.
Gammal elljusstake från barndomens underbara dagar.
Fungerar fortfarande.
Förr i tiden (?) tillverkades rejäla och hållbara saker.
I jullådan låg det lockiga änglahåret. Jag trodde i många år att det verkligen var riktigt änglahår. Håret var stickigt och vi visste att man inte skulle hålla i det för mycket, men oj, så vackert det var. Så fanns det långa, blänkande "silverhalsbandet". Vilken underbar skatt! Fast det egentligen var ett falskt, typ metallkulhalsband med en vikt på max åtta gram. Vad jag önskat att detta hade varit bara mitt. Silverhalsbandet nådde flera varv runt granen. Med åren försvann dock det silvriga, tråkigt nog, men det var vackert ändå. Varför slängde vi det?

Glitter hade vi så klart. Men ganska så gammalt och ganska så kalt. Men vad gjorde det? Så alla fina kulor som skulle hängas i granen. Varje år fick vi tillsägelser att vara rädd om kulorna och varje år kraschade vi ett stort antal kulor. Mamma Gertrud löpte som ett jehu med sopkvast och skyffel för kulskärvorna blev hiskeligt många och ruskigt vassa efter ett fritt fall från högsta grangrenen.

Fler fina saker fanns längst ner på botten av jullådan. Till exempel flaggspelet. Och så dom fyra stora flaggorna som sattes högst upp strax nedanför stjärnan. Ja, stjärnan var glittrig och silvrig och blev verkligen pricken över iet.

Så fanns nåt mer i lådan, men var det egentligen julpynt? Vi blev tilldelade sådana när vi gick i småskolan, om det var grejer från Röda korset som skulle säljas för välgörande ändamål, kanske. Systern och jag fick varsin rejäl bunt med julstjärnor, eller vad det nu kunde vara, (den som designade detta pynt borde sagt upp sig med omedelbar verkan och flytt från landet illa kvickt). Tråkigt nog hade vi ju inga grannar på nära håll så vi fick ju köpa allihop själva. Därav den stora högen i jullådan.

Ljusslinga till granen hade vi faktiskt. Ordentligt nedlagd i kartongen efter varje julhelg. Men vi var noga med att släcka ner slingan om vi inte var i rummet. Det var ju så på den tiden. Så fort man gick ut ur ett rum så släckte man lampan. Så fort man gick ut ur ett rum så stängde man dörren. Ingen ström skulle slösas. Ingen spisvärme fick läcka ut. I varje fall inte hos oss...
Lilla gummann och Kulturtanten
i mycket unga år på kammarsoffan...
På julaftonen kom också den enda elektriska ljusstaken som vi hade fram. Den stod alltid i kammarfönstret som vette ut mot trädgården. När julgranen var klädd, ljusstaken tänd och när Mamma vecklat ut dom skrynkliga vinteräpplena ur tidningspappret och Pappa värmt glögg på vedspisen och vi systrar satt med glittrande ögon på kammarsoffan och väntade och väntade och väntade, ja, se då var det JUL...

Från oss båda till Er alla en riktigt
GOD JUL!!!

8 kommentarer:

  1. Oj vilken fin beskrivning av barndomen. Jag kommer ihåg allting som du berättar, bl a flaggspelet och de stora flaggorna som man satte lite längre ner på var sin sida om om stjärnan. Glasfåglar med vit svans och smällkarameller som knappt höll ihop, fast man var så rädd om dem. En annan detalj som jag kom ihåg var att man la bomull mellan fönstren och la lingonris på...........

    God fortsättning på helgen! Tack för en fin blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. God fortsättning på Er långt bort i fjärran land!!!

      Radera
  2. Såå fin bild på er två små systrar :)
    Precis så var det, förutom att vi köpte vår gran... farfar och jag gick någon vecka före julafton till granförsäljaren, valde med stor omsorg ut årets gran som sen fick stå på balkongen till först julaftons morgon och lite senare till kvällen innan. Minns när de riktiga julgransljusen byttes ut till elektrisk slinga och hur noga denna både sattes upp och plockades ner... minns doften av Åkeröäpplen och minns framför allt hur trött farmor var när julafton äntligen kom...
    Och ljusstaken... en likadan ärvde vi efter svärmor och den fungerar fortfarande men är glapp någonstans så vi vågar inte använda den längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att alla Mammor, Mormödrar och Farmödrar var trötta när julaftonen var inne. Mamma Gertrud såpskurade köksgolvet på julaftonsförmiddagen för då åkte Pappa och vi flickor till Mormor Karin och tog en fika och lämnade paket, kakor och lite julmat. När vi kom hem stod julmaten på bordet och allt var så juligt som det bara kunde vara.

      Radera
  3. Vilken härlig bild!
    God fortstättning! Grattis till ett-års-kanelbullar-blogg-jubileum och ett gott nytt år!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, på den bilden såg vi ju riktigt bra ut. Men sedan har det bara gått utför med oss. Gott nytt år önskar vi Dig!

      Radera
  4. Som vanligt känner man igen allt du beskriver, änglahåret, flaggorna och de krossade kulorna - fast den elektriska ljusstaken fanns framme under hela advent.
    Så innerligt söta ni är på bilden! Mamma hade kanske sytt nya klänningar till sina små prinsessor?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mamma Gertrud trampade på sin symaskin och tillverkade lite av varje. Några av kläderna hon sydde till oss har vi hittat i lådor och kistor på vinden. Roligt att ha kvar...

      Radera