Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 28 april 2015

Övningskörning...

Jag har börjat övningsköra. Precis så är det. Vadå, kanske någon tänker, hade inte den människan redan körkort? Eller har hon kört körkortslös i åratal och grundlurat hela polisväsendet, hela svenska samhället och, än värre, hela bygderådet?


Nej, förvisso inte, visserligen har jag haft körkort sedan en himla massa år men nu var det andra fordon jag skulle framföra i den hiskeliga trafiken. Valdemar köpte ju sin drömbil, ja, en sån där stor Volvosort. Stor, hög och fruktansvärt bred. Jag inbillade mig att möjligheten att kunna mötas på våra småvägar var en fullkomlig utopi vilket jag dock totalt missbedömde men ändå, nej, jag kunde faktiskt inte förmå mig att sätta mig bakom ratten på denna kärra. Jag fortsatte brumma fram med min halvrostiga röda maskin.

Så bytte Valdemar till annan bil, bara för min skull. Samma bilsort fast mindre. Samma färg och allt borde varit frid och fröjd men det uppdagades rätt snart att den var nästan lika bred som den förra och att den hade automatväxel den också. Jag som tycker sådana växlar är för rena rama överklassen. Jag vet att alla Ni andra kör med automatväxlar både högt och lågt men jag är en gammalmodig varelse och har oerhört svårt för nymodigheter.


Men en dag så bestämde jag mig för att det vore väl den om inte jag också skulle kunna köra den bilen. Och så började övningskörningen. Tidigt på morgnarna kör vi in till stan och till vår bästa övningskörbana - den stora parkeringen vid köpcentret. Inte en enda bil finns på området så det enda jag kan frontalkrocka med är vagnskurerna och papperskorgarna och det är väl inte så mycket att bråka om...tycker jag ja...

Det går sisådär, men jag längtar faktiskt tillbaka till den gamla Amazonen i ungdomens dagar där man hade en rejäl växelspak och man klart och tydligt, med bara en hastig blick, kunde se vilken växel man hade i. Det var tider det...

12 kommentarer:

  1. Jag förstår verkligen den där våndan! När jag skaffade blå bussen gick jag ut klockan fem en söndagmorgon för att träna mig att backa in mellan grindstolparna. Stressen att stå där och blockera gatan när man ska trixa in bilen... Jag fick ett tips när jag skulle gå över till automat. Sätt dig på vänsterfoten! Då har du bara ett ben kvar! Kram och lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då gäller det att spänsten och vigheten kvar i kroppen om man ska sitta på vänsterfoten...jag får testa...

      Radera
  2. Jag gillar inte heller automatväxel något vidare. Gubbens fordon är beskaffat med dylik konstruktion, första försöken blev det ofta tvära inbromsningar för mig. Två pedaler i stället för tre, det är komplicerade saker, det ! När jag någon gång kör numera så går det lite bättre, men inte ger jag mig ut på trafikerade ställen frivilligt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att det finns fler som inte gillar automatväxel. Jag är ju lite nervös av mig så tvära inbromsningar hör till vanligheterna för mig. Men man kan välan inte vara helt perfekt...eller...

      Radera
  3. Övning ger färdighet :)
    Maken insisterade en gång i tiden på att vi skulle köpa en fyrhjulsdriven Hyundai Tucson, inte med automat, men onödigt stor tyckte jag.....ända tills jag första gången körde den. "Liten mamma i stor bil" sa yngsta sonen med ett leende, men faktum är att jag älskade den bilen. Kände mig lite som räven på en sten, hade ju ett lite upphöjt läge och kunde se ner på de som körde bilar utan så hög markfrigång :) Nu har maken en Nissan Navara, den är stoooor, trög och ostabil (tycker jag) så jag föredrar verkligen min lilla Hyundai I30 även om jag kan köra Navaran när jag måste.
    Lycka till med körningen!
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju klart att det är rätt tufft att liksom sitta lite högre i bilen. Man kan skratta rått åt hopplösa bilförare och liksom se ner på dom. Fast jag skulle nog vilja summera det hela med att om det skrattas åt nån så är det nog mig...men skam den som ger sig...

      Radera
  4. Men jag skrattar så jag gråter åt Valdemar och tunnan!
    Och så skrattar jag åt att jag inte är ensam om att tycka att automat är nymodigheter. Det är härligt att läsa!
    Du skriver bra, väldigt bra.

    Tack för din fina kommentar hos mig.
    Det är så viktigt att bara få känna det man känner.
    Utan att ta hand om andra som tycker att det är svårt att man inte känner som "sig bör", ja du förstår vad jag menar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag förstår vad Du menar. Jag är så himla gammeldags så jag hade nog passat bättre att ha levat på typ 40-talet...bankomatkort, scanning på affären, mobiler, datorer och så automatväxlar...vad ska komma här näst...

      Radera
  5. Tror nog det ska gå alldeles utmärkt med automaten och sen vill du inte köra nåt annat. Gillar rymliga bilar som man kan trycka in alla loppisfynd i och gärna också ett litet träd från handelsträdgården om man spontant råkar handla ett.
    Amazonen kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, men jag saknar varken långa växelspaken, halvlyseknappen på golvet eller att nästan sitta på golvet.

    Tårarna rinner fortfarande efter Valdemar och tunnan. Ett gott skratt förlänger livet och du förlänger mitt med flera år.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men min lilla Volvo är alldeles fantastisk. Den kallas för röda arkivet för där kan man hitta absolut allt. Reflexvästar, motorsåg, påsar med fina tallkottar, gravlyktor, pinnar och stenar. En period körde jag faktiskt omkring med ett lärkträd i framsätet. En underbar gåva från underbara arbetskamrater som visste att jag älskade lärkträd. Men Du, vad det gäller den gamla Amazonen, Du minns väl den mycket effektiva chooken...vem har sådana nu för tiden...jag bara undrar...

      Radera
  6. Tacka vet jag manuell växellåda, automat känns för mig lite som radiobil. Det finns ändå en stor fördel med automatlåda. Bilen rullar inte bakåt när jag står i en backe och ska iväg, så klart med bilar bakom ! Slipper "kärringstoppet". Vi är många som har amazonen på en särskild plats i våra hjärtan.
    Skrattade himla gott när jag läste kommentaren med tunnan och käre Valdemar, skrattar ännu mera idag när jag läser och kollar bilderna igen. Skulle kunna tro att det är agility för män på gång !? Tack för att du/ni delade med er av detta roliga också.
    Trevlig Valborg, varma kläder på!
    Kram Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vilken bra idé, agility för män. Man kan ju börja lite smått med några tunnor utan botten att krypa igenom, några stubbar att balansera på, och så bergsklättring uppför vårt höga stup bredvid dynghögen. Folk har på heder och samvete lovat mig att man aldrig kan få motorstopp med en automatväxel. Det kanske är jag som blir det första. Varma kläder? Oj, här är en som inte tagit av sig mameluckerna en enda gång i vår. Trevlig helg på Dig och vi tycker att det är så kul att Du skriver några rader då och då!

      Radera