Hantverksdags

Denna gången är det jag, den snälla, rara, Lilla gummann som står för fiolerna, höll jag på att säga, idéerna ska det vara. Jag designar inte saker och ting på det sättet som Kulturtanten gör. Med ordentlig planering, oftast i dagar framför skrivbordet, med huvudet lutat i händerna, intensivt funderande. Grundlig research. Prov och tester. Så man är bombsäker på ett absolut perfekt slutresultat (lite ironiskt kanske, men ni vet ju hur det gick med den slappa vedhämtaren).  

Jag är en mycket enkel person som definitivt inte vill skapa av nyinköpt material. Jag vill använda mig av skrot och skräp och gamla saker. Brukar riva och rafsa och hafsa. Och vips så har man snott ihop något alldeles fantastiskt. Det är så att man blir alldeles rådlös själv, faktiskt.

Så nu vill jag bara fresta er med en alldeles underbar, stadig och fin, rustik toarullshållare.

Observera den unika upphängningen (och Kulturtantens 
 designade blomranka)

Jag begåvades för många herrans år sen med just en sådan här rustik toarullshållare. Fick den av Kulturtanten, för övrigt. Den har alltså funnits på toan länge, länge. Men ska sanningen fram så är det först nu som jag riktigt fattat hur den fungerar. Jo, visst förstod jag att man skulle hänga de extra toarullshållarna där. Men inte hur man på ett mycket lätt och snabbt sätt tog fram en ny rulle. Jag, väluppfostrad som jag är, knöt upp hela skapelsen försiktigt uppifrån och tog en rulle högst upp och så lika försiktigt knöt igen. Men nu, i helgen faktiskt, så lärde jag mig att man helt enkelt drar ur pinnen nertill. Tar bort nedersta rullen och sätter sedan tillbaka pinnen på repet. Ja, suck, jag vet att detta är att helt rått blotta mitt svaga intellekt men sanningen kommer ändå fram. Förr eller senare. Och har så gjort i åratal.

Vanliga späntstickor med kvisthål

Vad behövs? Jo, en pinne. Kan vara en vanlig skogspinne. Bara att leta fram ur skogspinnesamlingen. Eller, som jag föredrar en fin späntad, ganska kraftig sticka direkt från huggkubben. Gärna med ett dekorativt kvisthål. Hade det varit Kulturtanten så hade hon genast letat igenom alla sina jämtlandslådor och fiskat upp en äkta bäverpinne. Men sådana tillgångar har inte jag.

Äkta bäverpinne

Så behöver man något slags rep. Eller kraftigt snöre. Dyk ner i er snörsamling och ta vad som finns.

Åter till den rustika hållaren. Lägg det lagom tunna repet dubbelt. Knyt ihop ändarna. Trä pinnen i öglan längst ner. Fyll på med toarullar. Häng upp hållaren på en krok. Alternativ rostig spik. Eller som jag: med en kombination repknut och liten åldrig skogspinne. 

Följ gärna instruktionerna ihop med de upplysande bilderna. Det kommer att bli ett mycket bra resultat. Absolut ingen slak toarullshållare. Jag lovar. Lycka till!

Varje toa borde ha en rustik toahållare...