Idag fick jag sparken...

...ut ur lidret. Ett mycket farligt och riskfyllt projekt då "lirstrappen" är i det närmaste lodrät. Men någon måste visa mod och styrka. Någon måste gå i bräschen. Och det blev jag. Först baxa fram själva sparken till trappavsatsen. Över åtta pinnstolar, en gammal stålfjädermadrass, en föråldrad vevgrammofon och en Volvo-motor årsmodell 1954.

Nåväl allt gick bra. Sparken klarade livhanken. Och jag med. Seså, upp på sparken och ut på vägen. Här skulle det åkas spark så det stod härliga till. Broms-ritch-skriik!!! Underlaget var inte längre snö och is. Nej, hela körbanan var grusad upp till knäna.

I veckan när vägen var glashal så hade jag garderat mig med ordentliga broddar under kängorna. Vilket var mycket tillfredställande. Men en dag då drattade jag på ändan minst fyra gånger. Det riktigt dånade när jag slog i backen så detta blev nog upprinnelsen till någon jordbävning nere i Kina. Hur kunde det bli så? Förklaringen kom då jag tog av mig skorna. Någon hade satt broddarna åt fel håll. Kunde det ha varit jag?

Om man inget har i huvudet får man ganska ont i rumpan...eller hur låter det gamla talesättet...