Som att ha en man i byrån...fast bara nästan

Idag kom jag in efter välförrättat värv. Vedplockning, fågelmatning, posthämtning och så lite snösopande framför trappen.  Jag stampade av mig snön i farstun, kastade av mig storstövlarna och rusade fram till spisen för att försöka få liv i elden igen. Lite glöd fanns kvar och jag blåste helt lätt in genom spisluckan i hopp om att glöden skulle förvandlas till lågor och ta fart i tidningspappret och späntstickorna som jag just lagt in. Poff!! Och så fick jag en härlig sotdusch över hela ansiktet. Men strunt i det, elden tog sig och jag ställde kaffepannan på spisen. Hällde i en skvätt vatten på morgonsumpen. Nu var det kaffe på gång.

Det är då jag får se det! Det ligger en man på kökssoffan! Kan det vara sant? Jag letar fram mina glasögon och sätter dom på näsan.

Jodå, mycket riktigt. Det ligger faktiskt en man på kökssoffan. Och ler mot mig. Och det är inte vilken karl som helst. Nej, det är ju ERNST!!!!  Kolla själv:




Det måste vara min lyckodag...

 Det är min lyckodag för ikväll kommer butikschefen Valdemar hem och vill ta igen sig efter arbetsveckan. Koppla av framför brasan i kakelugnen, ta en kall öl och småprata med sin klämmiga fästmö. Trodde han ja, nu ska det bli jobba av...tror att vi börjar med att köra hem lite av årsveden...