Det fladdrar till i en tyllgardin...

Vi har börjat piffa lite uppe på Lilla stugvinden. Igår skulle vi försöka hitta några lämpliga gardinstänger till dom två små gavelfönstren. Valdemar ville genast fara in till stan för att inhandla något sprillans nytt och jag ville, så klart, leta bland skrot och skräp, i bodar och på vindar. Vi enades om en kombination. Jag letade upp material och han skulle sätta upp det hela. Ja, då kunde han ju få mäta, såga, fila, gjuta, borra och skruva precis hur mycket han ville...


Egenhändigt hemvirkat överkast...
tog nästan tio år att förverkliga...
kan man kalla det ett livsverk möjligen?

 

Jag hade redan i bakhuvudet vad jag sökte. Jag ville nämligen försöka leta reda på dom gamla mormorsstängerna som hängde i Lilla stugan i fornstora dagar för dom skulle liksom skulle passa lite grann ihop med bjälkarna i taket. En gardinstång hittade jag bland gamla brädor som låg kastade i ett hörn uppe på boden. Och en knopp. Men det fattades fortfarande några viktiga detaljer och som av en ren händelse hittade jag två knoppar på gardinstången i rummet inne hos Kulturtanten. Snabbt rev jag ner dom och hakade i stället på några i mer nyversion (jag håller tummarna för att hon inte kommer att märka att jag varit där och norpat knopparna). Inne i hennes skafferi hittade jag den sista saknade gardinstången och knoppen vilka jag omedelbart slet ner, detta innebar att skafferifönstret nu saknade gardin men detta fick bli ett senare problem. När man skapar måste man ta tillfället i akt annars kanske både inspirationen och dom estetiska tankarna flyger all världens väg.

 

Jag hittade också ett gäng gamla gardinringar i en låda. Ganska ofräscha och med klips som var tämligen rostiga. Men inget är omöjligt för mig så jag satte genast igång med en ingående rengöring. Resultatet kanske inte blev optimalt men tiden sprang iväg och man behöver inte vara så himla noga med allting, det viktigaste var ju att gardinerna kom upp så snabbt som möjligt. Det fanns definitivt ingen tid att förlora...

Nostalgiskt så jag ryser hel och hållen...
vem minns inte gardinerna i Lilla stugan
på Faster Veras och Farbror Emils tid...

 

Det enda man behöver tänka på med just denna upphängsanordning är att gardintyget möjligen kan få rostfläckar av klämmorna och att man inte bör hänga upp alltför tunga gardiner då konstruktionen med rostiga klips snabbt kan ge upp. Bagateller i det stora hela eller...

Jag rev runt i alla skåp och lådor med tyg och gamla gardiner och hittade med lite tur gardiner, inköpta för en spottstyver för åtskilliga år sedan, och som farit runt i hus och hem under ganska lång tid men som nu äntligen skulle hitta sin rätta plats.

 

Fördelen med dessa gardiner är:

1. dom är lätta och lite spetsiga (ja, alltså gjorda i spets), jag kanske inte ska förivra mig och ta ordet tyllgardin i min mun men jag gör det ändå, alltså en härligt somrig tyllgardin som gjord för att fladdra i vinden...

2. dom är av ett fördelaktigt tygmaterial som gör att man klippa hej vilt i dom utan att behöva zickzacka kanter vilket annars tar en rackarns lång tid (man får räkna med att tråden tar slut, ögat blundar konstant vid iträdningen av tråden och så kör man liksom av nålen ett antal gånger)...

3. jag fuskade, så klart, och bara liksom kastade gardinerna över den gamla mormorsstången på fri hand, fluffade till dom och sensationen var ett faktum...

Om någon nu tycker att fönstren ser
ruskigt otvättade ut så
ja, Ni har alldeles, alldeles rätt...
detta blir dock ett senare problem...

 

Nu kanske Ni tänker: "Jisses, vilken konstnärlig, händig och försigkommen kvinna som får i princip allt som hon tar i att bli till guld!" men Ni anar inte hur fel Ni har då. Jag är en notorisk och hysterisk slarvmaja som inte drar sig det minsta för att fuska och hafsa bara för att saker och ting ska bli klart snabbt. Men man måste ju tillstå att det tar sig rätt bra ändå...om inte perfekt och korrekt så ändå med lite käck aspekt...