Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 12 augusti 2014

Det stora skafferiet...

Det var en gång ett skafferi. Lagom stort, lagom hyllförsett och lagom kallt. Den kalla temperaturen kom att falla så till den milda grad (?) att det frös på vattenhinken därinne under natten. För att ta sig från köket till skafferiet fick man lov att vackert vandra över den nedkylda farstun. Mamma Gertrud löpte som ett jehu, balanserande med karotter fulla av köttbullar, rostfria bunkar med kålpudding och gröna Anna-fat med uppskuren gristunga, mellan köket och skafferiet.


Så flyttade Mamma Gertrud till Lilla stugan och Lilla gummann med familj invaderade Stora stugan. Det var då skafferiet helt abrupt förvandlades till mulltoa. Bort med kylskåp och skafferiskåp och in med den stora, vita, fina toan. Hela familjen trivdes med sin nya toalett och tillbringade mycken tid därinne, som ren avkoppling och rekreation. Man satt kungligt som på en tron medan det blåste och ven i aggregatet, ja, alltså mulltoans fläktsystem. Själva skafferiet var byggt som i ett L. I själva vinkeln var toan placerad och så småningom ställdes ett torkskåp in, liksom längst upp på L:et. Nu kunde man sitta på toan och också njuta av sköljmedelsdoftande tvätt. Hur underbart var ändå inte livet...


Efter något år så lade plötsligt mulltoan av, till stor sorg och förtvivlan för hela familjen. Vi trodde att om den bara fick stå där och vila sig lite grann så skulle den nog snart starta upp igen och vi höll både tummar och tår. Så blev det tillökning i familjen, en liten frys hittade hem till oss, men var i all världen skulle vi placera den? Vi funderade och tänkte så luggen rent av krullade sig. Det blev inte bättre än att frysen blev ställd mellan mulltoan och torkskåpet i skafferiet. Så bra, skulle man kanske kunnat tänka sig, men nu blev själva tvättupphängningen en ganska så invecklad historia. Upp med den tunga tvättkorgen på höften, tränga sig förbi mulltoan, klättra upp över frysen och så svinga sig ner på golvet för att slutligen kunna hänga upp dom rena kläderna. Och så tillbaka över frysen. Ja, visst, en ganska besvärlig procedur men rätt bra ändå då man höll sig både slank och i fullständig topptrim. 


Idag är skafferiet ett allmänt skräprum. Med lådor både högt och lågt, i en salig röra. Elsladdar, potatispressar, kartonger med vadd och fönsterremsor till innanfönstren, dammsugarpåsar, rörtänger, lingonsåll, konserveringsapparater och mygghattar och ja, i princip allt som behövs. Fast problemet att hitta det man söker är synnerligen stort. I helgen fick Svågern nog och sågade till och spikade upp några hyllor. Blev riktigt bra måste vi andra erkänna.

Nu kunde saker och annan bråte liksom ställas in i bokstavsordning. Som till exempel allt på A; asklådor, arbetshandskar och allehanda rostiga spikar högst upp på hyllan och alla Ö-saker; överliggare, öronskydd och alla övernaturliga grejer, längst ner. Den som söker den finner brukar man ju säga...och hittar man inte just det man söker för stunden kan man alltid finna en annan bra sak som kan bli ett annat projekt så man håller sig sysselsatt även den eftermiddagen...

2 kommentarer:

  1. Det var en underbar historia om det stora skafferiet!
    Tycker mej se mamma Gertrud balansera fatet med gristunga in till den hungriga barnaskaran... ;)

    Kram
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Mamma Gertrud gjorde nog åtskilliga mil mellan kök och skafferi genom åren. Själv så har jag kylskåpet stående i farstun, jag. Kanske inte en helt önskvärd placering men hellre där än bredvid soffan i kammar´n. Fast å andra sidan då hade man ju kunnat sitta i soffan, öppna kylskåpet och plocka ut någon alldeles utsökt delikatess att inmundiga till kvällsnyheterna...

      Radera