Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

lördag 23 augusti 2014

Så fick jag smaka på Hedlunds kyssar....

Så klart fortsatte vår fikaturné i och med vår resa söderut. Vi kom fram till Haväng, denna underbara plats på jorden, och vi letade länge efter kaféet som utlovades på alla skyltarna. Vi hittade fram precis när dom hade stängt och hade vi verkligen lust att vänta tills dom sovit sin middag och öppnat igen? Nä, inte alls, vi är ju kända för att hålla ett raskt tempo...och så även idag. Vi kastade oss i bilen och drog iväg...


Valdemar hann dock med en vända på stranden. Han blev som barn på nytt, slet av sig skor och strumpor och löpte omkring i den vita, lena sanden...alltmedan hästar och får i hagen bredvid förvånat såg på, dom hade förmodligen aldrig sett dess like...

Så hamnade vi på ett fik i Kivik, ett alldeles underbart ställe beläget precis vid havet. Men vi höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när vi blev varse om priset på kaffebrödet. Min blåbärskaka kostade 45 kronor och den äppelkakan som Valdemar beställde kostade 55 kronor. Hutlösa priser! Har dom inte äpplen i massor att ta av, kanske? Kaffebrödet var torrt så det knastrade och inte särskilt smakfullt över huvud taget. Det var nästan som om jag hade bakat det själv, faktiskt. Vaniljsåsen, som snålt sprutades på med en gasolbrännarliknande apparat, var inte heller mycket att hänga i julgranen. Jag blev så besviken och irriterad så jag inte ens dukade av brickan själv och då har det gått verkligt långt, det ska ni veta. Och hon bakom disken borde verkligen gå en charmkurs så sur och butter som hon var. Varför tipsade jag inte henne om det?


Annat var det på Bettans konditori någonstans i det mörka Småland. Bettan, konditoriägarinnan, var oerhört serviceminded och nästan bar oss in i fiket. Hon erbjöd smarriga kakor och allehanda bakverk och så själva höjdpunkten - Hedlunds kyssar. Ett riktigt kondis i alla mått mätt. Och mätta blev vi, det kan jag lova...



Så nådde vi Ystad och efter att vi checkat in på det anrika, gamla hotellet, såg vi att det där bjöds på finkaffe och goda småkakor. Vilken tidpunkt som helst på dygnet. Hur mycket som helst och detta alldeles gratis också. Ja, det var ett mycket trivsamt hotell med havsutsikt från rumsfönstret. Höjden av lycka tyckte vi och det att hotellet sedan låg bredvid järnvägsstationen var inget vi brydde oss om. Inte förrän efter andra natten då vi sov för öppet fönster, jag säger bara det, har inte folk annat för sig än att åka tåg? Vissa stunder kändes det faktiskt som om man låg direkt på rälsen. Men vad gjorde det egentligen när man kunde ta sej en kopp finkaffe när helst andan föll på...

2 kommentarer:

  1. En sådan underbar strandbild!
    Inser nog nu allt tydligare att jag MÅSTE besöka Skåne. Har bekanta som bor där, så kanske nästa sommar?
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är så fint därnere så man nästan dånar. Jag vill dit snart igen...

      Radera