Sekatör de luxe...

Hemma hos oss på logen så samlar vi alla våra miljoner på banken så klart och inte alls i madrassen om nu någon kanske trodde det. Vår bank är så pass hygglig att den årligen skickar ut en liten bonus för att vi varit så snälla och omtänksamma och placerat förmögenheten hos dom. Hundra kronor, jajemen, inte illa va? Med den lappen i handen kan man gå in på olika lokala affärer och helt enkelt sätta sprätt på dom. Och det går ju rätt snart, men i vilket fall som helst så tycker jag att det är en hygglig gest och jag tackar och bockar vänligen och tar emot.

Nu råkade jag på en liten annons i gratistidningen om att tog man ut bankbonusen i just den affären så bjöd dom på femtio kronor till. Va!? Jag som är den mesta ekonomiska och snikna person som jag känner hoppade högt av glädje. Affären i fråga var blomsterhandeln i stan och det var inte illa, eller hur.

Jag släpade med mig Valdemar som var måttligt road: "Vadå, köpa blommor? Igen?" Jag låtsades att inte höra vad han sa utan skuttade glatt fram med bägge lapparna hårt tryckta i min hand och drog genom blomsterhavet som den värsta jehu. Konstigt nog så hittade jag inget som jag ville ha så vi kom så småningom fram till trädgårdsverktygen. "Ja, ja" sa jag lite matt, trött och besviken till Valdemar "jag får väl investera i en ny sekatör då." Då vaknade han plötsligt till liv. Maskiner, verktyg och allehanda redskap det är hans melodi det.

Personligen tyckte jag att den verkade lätt och plastig.
 Kanske går sönder redan vid första
rosknipset. Men jag har sparat kvittot, bara utifall att...

Jag hittade genast en sekatör för exakt den summan som jag var berättigad till i utbyte mot mina värdepapper. Men det dög inte till Valdemar heller, nej, han drog sig till dom dyrare varianterna av sekatörer. "Den här du, den är riktigt bra, den!" ropade Valdemar och stack fram en sekatör i trehundrakronorsklassen framför näsan på mig. "Va, en sekatör för trehundra?" skrek jag gällt och kände mig både yr och förvirrad. Jag som aldrig ens köpt en ny sekatör utan hållit till godo med gårdens trogna, gamla trädgårdsverktyg. Lite rostiga, lite sneda men ack så effektiva. Trodde jag ja.

Jag föll till föga och köpte sekatören. Men det sved riktigt ordentligt ska jag säga. Jag hade ju tänkt köpa nåt som liksom blev helt gratis men nu fick jag surt hala fram plånboken och motvilligt ta fram 150 kronor. Denna sekatör ska aldrig någonsin komma ut till allmänheten (alla personer som bevistar gården på ett eller annat sätt). Denna sekatör ska efter varje arbetstillfälle torkas av och poleras så den blänker för att sedan hängas undan på undangömd plats. Denna sekatör ska ligga under min huvudkudde varje natt, i tryggt förvar.

Sekatör med powerstep, TruEdge, FiberComp, Softgrip
 vilket tråkigt nog inte säger mig någonting. Jag
såg bara att den var för både höger och vänsterhänta,
bra för Valdemar som är just det, vänsterhänt, hehehe...

Jag borde blivit smålänning...och blondin...eller kanske bara rik...

Kommentar Kulturtanten: Ja det var ett fasligt sjå att få låna den saxen ska ni veta, fick böna och be på mina bara knän och bedyra att jag inte skulle skada eggen... Till slut fick jag som på nåder låna sekatören en kort stund dock under uppsikt. Fick lämna plånboken, mobilen och bilnyckeln i pant innan Hon släppte taget och lät mig låna den...