Fladdermus - gos

I veckan stod det i tidningen:

"Ta inte upp döda fladdermöss.".  

Men oj, vad tråkigt, jag som alltid brukar ta upp just döda fladdermöss och gosa med dom. Precis som vilket husdjur som helst. Ja, men man är väl inte helt tappad bakom en vagn heller. Eller...

Jag kan inte påstå att mitt liv har kantats av fladdermöss direkt. Inte mycket mer än den gången i barndomens tid och vi hälsade på några i Boråstrakten. I skymningen tog vi ett bad i deras sjö och på väg hem började mamman i huset ducka och liksom kasta sig åt sidan. Och vi fattade ingenting förrän hon berättade att fladdermössen drogs till våra ljusa sommarkläder. Gulp! Gissa vilka som krälade fram den sista biten fram till huset?

Kommer ni ihåg fågelinfluensan för ett antal år sen? Då folk blev så uppskrämda att man till slut inte tordes titta på fåglar. Inte ens genom fönstret en gång. Kom det en fågel flygande när man var ute började alla skrika hysteriskt och springa i sprinterfart för att sätta sig i säkerhet.

Kulturtanten är ju en kvinna som man skulle kunna beskriva som "mandom, mod och morske män" fast tvärtom om ni förstår. Som inte hetsar upp sig i onödan. Som inte räds mycket. I fågelinfluensans hysteriska period rådde hon bara alla kusinerna lugnt och sansat att "man behöver inte ta upp alla döda fåglar och pussa och gosa med dom.". Mer var det inte med det.

Jag har inte gosat med varken döda fladdermöss eller fåglar i helgen. Det finns ju annat att göra. Vi har ju varit hundvakter till Viggo. Då vilar inga ledsamheter.

Modigt av den hysteriskt hundrädda Lilla gummann. Tycker jag själv i alla fall. Igår kväll under rundan så skulle jag ta upp en liten hög efter Viggo då plötsligt hörde vi en hund skälla mycket argt. På mycket nära håll. Och han lät mycket stor. Jag struntade i högen, la benen på ryggen och sprang hela vägen tillbaka. Med en glad och förvånad Viggo skuttandes bredvid. Den högen tog vi upp i morse. Ordning och reda.

Hur kan man summera dessa tillintetsägande rader?  Bättre en hund i koppel än tio fladdermöss i famnen...