Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 6 februari 2013

Handsken är kastad...

Jag vill här och nu ta upp en viktig sak till diskussion. Hur har ni det med arbetshandskar?

Här på vår lilla gård har det genom åren funnits handskar av olika slag. De flesta från slutet av 40-talet. Känns det som i alla fall. Ganska hårda och i det närmaste omöjliga att böja i fingrarna. Men eftersom man växt upp med sådana tingestar sedan barnsben så är det inga problem med dessa gipsliknande handskfingrar.  

Man lär sig ganska snabbt att arbeta med helt stela fingrar. Dessa mjuknar dock lite grann efterhand. Handskarna alltså, inte fingrarna. Möjligen av handsvett eller kanske av det fuktiga vädret. Men man fick jobba på duktigt och länge för att märka av någon förändring. Sex, sju timmars oavbrutet stenhårt arbete. Och det kanske man inte orkade med alla gånger.


Lägg då till att oftast har det bara funnits vänsterhandskar. Jo, det är sant. På något sätt har alla högerhandskar försvunnit. Slitits ut förmodligen, men nog borde det välan blivit kvar en och annan liten tumme, tycker man, och borde man inte tagit dom till vara kanske, jag bara undrar?  Nåväl, särskilt noga har man ju aldrig varit, så det har bara varit att greppa två vänsterhandskar och med lite (ganska mycket) besvär har man fått på dom.


Arbetshandskar från 1949
Styva som en masonitskiva
Den stackars högerhanden, som ganska obekvämt omslutits av en stel, fullkomligt oböjbar vänsterhandske, blev också redo för arbete. För man vänjer sig. Man kan lära gamla hundar sitta. Ingenting är omöjligt. Och det finns alltid dom som har det värre.


Moderna handskar, mjuka och härliga
Sedan butikschefen Valdemar hittat hem till gården har det helt plötsligt funnits ett välsorterat lager med tunna, fina, moderna arbetshandskar. I alla tänkbara storlekar, i olika färger. Men nu för tiden känner man ju inte så ofta för att jobba, faktiskt. Inte heller slita på så fina handskar. Livet är ju ganska märkligt…

2 kommentarer:

  1. Inget är äckligare än att ta på sig de stelna handskar, särskild när de är lite blöt av svett, ushh.
    Nej då gärna en modernare mjukare variant där man ka känna alla tia.
    Kram Gerda

    SvaraRadera
  2. Dom jobbigaste är nog ändå skogsarbetshandskarna.Som är i tumvantsvariant. Som att tränga händerna in mellan två masonitskivor. Man arbetar sedan med lite, liksom, robotstuk. Men man får friskt luft och motion. Och det är ju inte illa...

    SvaraRadera