Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 18 februari 2013

Luftbubblan


När man bor så här ute på landet med gamla hus och maskiner av olika slag så går ju saker och ting sönder. Mest hela tiden kan man tycka. Man hinner lagom in efter att ha lagat skottkärran så har man stopp i vasken. Eller direkt efter att ha skottat hela gården så rasar ena bodtaket ihop. Det finns alltid något att pyssla med. Om man nu vill, alltså. 

Hela veckan hade jag klagat inför butikschefen Valdemar om att det rann dåligt ur vasken. Han spolade lite, lite försiktigt men tyckte inte att det på långa vägar verkade vara stopp. Han stängde kranen, torkade händerna på den hemvävda handduken och sa så där i förbifarten – ”Äsch, det är nog bara en luftbubbla!”. 

VA!? Luftbubbla? Jag kastade mig genast in under diskbänken med en hink i högsta hugg. Lossade alla rören, rensade ur allt klägg och skruvade tillbaka allt. Inte såg jag någon luftbubbla heller.


Någon vecka senare kom Kulturtanten utrusande med stora skurtrasan viftande framför ansiktet. ”Det är något fel på vattenfiltret, det läcker!”. Svågern och Valdemar tittade på varandra, suckade tungt och önskade att dom var långt, långt därifrån. Men till slut masade dom sig motvilligt in i vattenfiltervrån. 

Svågern bankade några gånger på filterlocket med en stor skruvmejsel. Men inget hände. Valdemar torkade med trasan vid läckaget. Stack in huvudet mellan filtret och cirkulationspumpen och lyssnade. ” Nä, det är nog bara en luftbubbla!” konstaterade dom unisont. 

Kulturtanten och jag tittade på varandra. Knöt nävarna i fickorna. Gjorde en tyst sammansvärjning genom att bara lyfta ena ögonbrynet. Kulturtanten rusade efter största skiftnyckeln och jag hämtade stora hinken. Här skulle det ske storverk. Efter några timmar var arbetet klart. Hade vi sett någon luftbubbla? Nej!! 

En kall onsdag tyckte jag att gasen var lite oregerlig. Bad Valdemar följa med på en runda för att kolla upp detta. Han gasade, bromsade, gasade och bromsade och stannade bilen. Öppnade motorhuven och knackade på några påfyllningsmackapärer och sa sen: ”Förmodligen bara en luftbubbla!”. 

Vad har vi lärt oss av det här då? Jo, bara man väntar tillräckligt länge, och dessutom har lite tur, så ordnar sig saker och ting bara den där rackarn´s luftbubblan utplånas för alltid, alldeles självmant. Och då äro alla problem som bortblåsta. Ja, varför göra det svårare än vad det är...


2 kommentarer:

  1. Det där första stycket skulle vi verkligen kunna skriva under på! Fritid, va, försök inte! Det är alltid något som måste fixas först!
    Ibland brukar jag undra hur andra människor klarar sig, som inte har en händig gubbe och massor av maskiner.
    Fast jag ser att Kulturtanten och Lilla Gummann angriper problemet själva. Respekt! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fast vi föddes nästan med en rostig skiftnyckel i handen. Så blev vi uppfostrade som killar också. Ligga under bilen och byta avgasrör, köra traktor så fort benen räckte ner till gasen och typ sånt. Vi brukar säga att man kommer långt med järntråd och en rejäl bultsax...

      Radera