Besök från undre jorden...

Igår var vi hundvakt. Ryktet har nämligen nått ända ner till byn så nu går telefonen varm. Ja, dom har ju hört det där med att vi gärna och med stor frenesi vaktar djur av alla de slag. Mer eller mindre framgångsrikt.

Denna lilla hund, Ceasar, var en under av vänlighet. Han gick gladeligen ut och gick. Han satt gärna under bordet i skuggan när vi fikade. Han låg lugn och fin på filten när jag tog mig en liten tupplur. Heder åt en sådan väluppfostrad vovsing.

Jag skojade med hundens matte: "Förra helgen hade vi två hästar, idag en lite gullig hund, vetja, om det inte blir boaormsvakt nästa helg." och så skrattade jag högt och länge åt mitt eget skämt. Typiskt mig, alltså.

"Inga problem" sa hundens matte, "läste i tidningen i morse att någon slängt i ett gäng giftormar i Hedströmmen härom dagen. Det är bara att dyka i och hämta upp några.". Sa hon, och nu var det hennes tur att skratta.

OOPPSS! Nej, glöm sådana tankar. Men jag ska säga som det är. Igår när jag skulle slänga slaskhinken i komposten och grävde runt lite i matresterna såg jag en mask. Och det var ingen liten, tanig sak heller. Nej, bättre upp, den var stor som en...som en...orm. Och när jag tittade närmare såg jag att det var precis det det var. Någon blek, slags orm. Kanske han legat där länge. Och inte fått något solljus på sig. Därav blekheten. Så var det nog. Men mat verkar han ha ätit i alla fall.

Hemkört terrarium

I vilket fall som helst ska jag försöka få ut ormen ur komposten. Ska jag göra som Butikschefen Valdemar tyckte - ta upp den med handen? Eller prova med att fiska upp den med grepen? Eller öppna utgrävningsluckan lite grann och mota med en pinne för att få ut den. "Kom till matte, kom till matte!". Vi får se om jag lyckas...

Men om man jämför : ha en orm i komposten eller ha ett gäng giftormar i badvattnet. Vad väljer man, månntro?