Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

fredag 12 juli 2013

Den lilla gula bananen ...

Förra veckan tog vi en tur till Hjälmare docka. Västmanlands län, för alla Er som vill pricka av i kartböckerna. Vi kom inte dit som turister, nej, tok, heller, vi var där i rent studiesyfte. Ni vet kanske att vi har en önskan om att pigga upp nere vid badet hemma vid sjön. Tänkte vi kunde få några tips vid kanalen. Och det kan jag lova att vi fick.



Vi testade promenadvägarna längs kanalen. Inget vi direkt kan kopiera rätt av, där hemma, men vi har ju åkrarna som vi plöjer igenom plus kärret/träsket. Ger viss motion då det suger riktigt duktigt i det fuktiga underlaget.

Men, handen på hjärtat, inte hade man tackat nej till dessa fina trakter...




En sådan här rejäl och kraftig järnring hade inte suttit helt fel nere vid sjön. Att förtöja den lilla, lilla plastbåten i eller varför inte sätta fast den stora, stora flottbryggan i. Den som ofta hotar med att slita sig loss. En gång fick Kulturtanten simma över hela sjön för att hämta Zimba, det uppblåsbara lejonet, som slitit sig i blåsten. Såg lustigt ut. Nästa märkligt...Va, ett lejon simmandes i vår sjö? Och om nu flottbryggan sliter sig så kan jag riktigt se framför mig hur Kulturtanten kommer simmandes med flotten bakom sig...för den kvinnan är ingenting omöjligt....

Kommer att göra sig bra
intill bäverkojan

Vi kanske kunde slå ner träpålar i ett försök att försköna strandlinjen. 

Eller bara att baxa upp några hundratal stenar, gärna så raka och fina som möjligt i kanterna. Fast vad skulle det göra om det blev kantigt och hackigt, egentligen? 

 Man måste ju också tänka på säkerheten nere vid sjön. Här hade dom både frälsarkrans och en rediger lång stege (alltså både livrem och hängslen). Vi har inte ens en fjuttig, liten livboj vid badet. Om man inte räknar den gula, uppblåsbara bananen som Kulturtanten fick i födelsedagspresent förra sommaren. Fast den bananen är fruktansvärt svår att hålla fast i. Ännu värre att ta sig upp på. Här krävs ett krafttänk för att lösa det problemet. Låt mig fundera...frälsarkrans - skepparkrans - vildvuxet skägg - Valdemar. Aha, det blir Valdemar som får agera badvakt. Tänk Er serien Baywatch med alla snygga badvakter. Yes, där, om någonstans, platsar Valdemar.
Bananboj...å - boj, å - boj, å - boj...

Nu väntar härliga dagar vid sjön. Kulturtanten som simmar med bananen. Svågern som sitter, mitt i sjön på stenen, som sticker upp vid lågvatten. Som en underbar "Lille havfruen" fast i manlig tappning. Jag som skvätter i vassen och grämer mig över den värdelösa stranddieten. Plus en välbyggd badvakt. Vem behöver resa utomlands egentligen?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar