Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 3 juli 2013

Välkryddad frukost...

Jag plockar smultron nästan varje dag. Klampar runt med största gummistövlarna i det höga gräset. Livrädd för ormar. Precis som vanligt. Diverse flygfän följer troget min smultronjakt så jag behöver inte alls känna mig ensam. Härligt!


Mamma Gertrud var ju en riktig bärplockare. Smultron, jordgubbar, blåbär, hallon, lingon och tranbär. Bär och frukt i massor skulle frysas ned eller konserveras, för när vi var små så skulle det alltid bjudas på efterrätt efter maten. Riktigt smaskigt, kan jag lova, men ack, vilket jobb att planera för varje dag. Det var ju inga färdigköpta efterrätter, nej, tok heller. Det var rabarber- och jordgubbskrämer, äppelris, lingonpäron och annat hemlagat.

Tidigt varje sommarmorgon gick Mamma runt backar och skogskanter för att plocka smultron till vår frukost. Smultron och mjölk. Och så "kornflax" som Mamma kallade det. Mmmm... Lite senare på sommaren så blev det blåbär. Betydligt surare men vi fick faktiskt tillåtelse att sockra lite på bären. Men så fort Mamma vände ryggen till så fullkomligt vräkte vi ner socker i mjölken. Vem kan någonsin glömma den sista mjölkskvätten i tallriken. Blåbär-och-mjölkfärgad, sockersöt och alldeles underbart god... 

Frukost som frukost. När vi var små åt vi havremustvälling på morgnarna. Det var alltid Mamma som kokade vällingen. På helgerna kunde det docka hända att Pappa Anders serverade vällingen då Mamma var ute i lagården. Han bara värmde vällingen, som Mamma kokat tidigare, på vedspisen. Pappa skojade lite med oss, han var ju ganska humoristisk faktiskt. Eller försökte så gott han kunde i alla fall...

"Vetja, kanske vi borde krydda på vällingen lite grann?" sa Pappa. Sopade lite demonstrativt med kvasten på golvet, tog upp sopskyffeln och låtsades att hälla i lite skräp i vällingkastrullen. Och vi skrattade så vi kiknade och slevade i oss välling så det stänkte både högt och lågt. Hur kunde Pappa koka så himla god välling? Det var för oss en gåta...

4 kommentarer:

  1. Smultron som är så gott...plocka en näve och bara mula i sig...mmmmmmmmmmmmm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror det är ett riktigt smultronår i år. Även för mig...Smultron ser goda ut, luktar gott och smakar gott...perfekt...

      Radera
  2. När jag läser den här bloggen, så märker jag så mycket som har förändrats sedan barndomen. Det mesta ni skriver om är så välbekant, men mycket av det sättet att leva har helt försvunnit, utan att jag tänkt på det. Plocka massor av bär, efterrätter, havremustvälling! Härliga tider!

    Han var visst en riktig filur eran pappa! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ofta kan man tycka att det var bättre förr. Det var inte så noga med saker och ting. Man gjorde det man kunde. Man tog det man hade. Det var mycket arbete bara att klara dagen. Hämta ved, hämta vatten, tvätten,kläder och sånt. Trots att det är annorlunda nu för tiden så har man nog det där levernet kvar i bakfickan i alla fall...och som poppar upp lite då och då...

      Radera