Nu hålls vi med slåttern...

Idag baxade Butikschefen Valdemar och jag ut slåttermaskinen och rastade av den lite grann. Men, oj, vad himla kul det var! Maskinen var pigg som en pensionär och till en början gick allt enligt ritningarna. Stora gräsfång slogs av, varv på varv. Men sen sket det sig. Saker och ting gick helt enkelt sönder. Det ena efter det andra. Solen gassade, bromsarna gjorde sitt yttersta för att reta upp en, man blev trött, varm och fruktansvärt arg, nästan ursinnig faktiskt.


Som vanligt kom jag på vansinnigt bra idéer vad det gällde lagningen av slåttermaskinen. Den ena idén efter den andra ratades dock av den noggranna och ordentliga Valdemar. När jag till sist tog fram mitt triumfkort och hasplade ur mig att man kanske kunde ta några gamla kättingar och snurra runt och fästa ihop då höll Valdemar på att bryta samman. Han fäktade med armarna i förtvivlan, ansiktet blev högrött och jag tyckte till och med att det rökte lite ur öronen. Stackars man, han har det inte lätt. Jag knep ihop munnen, tog några steg tillbaka och lät expertisen få jobba ifred.

Tack snälla Arvikaverken för att ni tillverkade
vår fantastiska slåttermaskin.
Men jag inbillar mig att just denna
är ett typiskt måndagsexemplar.

Det är irriterande och jobbigt när saker och ting går sönder. Särskilt när man är så himla sugen på att jobba. Jag funderar faktiskt på att lämna tillbaka maskinen. Propsa på typ ångervecka eller så. Men å andra sidan inköptes den strax efter kriget någon gång. Kanske det är kört. Jag kommer aldrig att hitta kvittot.

Arvikaverken står det alltså på ena kanten. Oj, att dom gjorde så fina maskiner på den tiden, det hade man aldrig kunnat tro. Om det nu skulle vara så att Ni har just en sådan slåttermaskin ute på logen och inte har någon nytta av den, kanske Ni kunde skicka över några reservdelar för en billig penning.

Låt se vad behöver vi? Väloljad hävarm, nytt, välslipat skärbord, rejäl dragstång, spänstig fjädermekanik. Men för sjutton gubbar, kanske bäst att ta hela maskinskrället. Skicka det gärna med express för nu är det bråttom...vi är nog dom sista som hålls med slåttern...men bättre sent än aldrig...