Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 7 augusti 2013

1½ kg mindre Kulturtant...

Kulturtanten är ett under av tålamod och iver. Nu har hon fått för sig att gå ner i vikt. Ja, det var förmodligen den där baddräktsprovningen som blev droppen som fick bägaren att rinna över eller magen att hänga över.  Nu väger hon maten. Motionerar så det står härliga till. Mäter midjemåttet  flera gånger per dag. Vilken kvinna! Vilken karaktär!

Kulturkvinnan kämpar efter ett visst system och kan räkna ut hur mycket hon får äta. Om det heter kcal, eller vad det är, kan jag inte riktigt säga, men något är det. Motionerar hon så får hon dra av lite  på summan av det hon ätit och kanske äta något annat eller spara ihop till, till exempel ett stort glas vin till fredagskvällen. Eller en liten kaka.

Nu blir det ju så att jag följer med av bara farten. Försöker hålla igen på maten. Försöker röra på mig. Inte så att Kulturtanten beordrat mig för då hade jag ju lytt henne direkt och späkt mig med hårt bröd, vatten och en milrunda tre ggr per dag. Ingen törs säga emot henne när hon sätter den sidan till. Men jag gör det frivilligt, vilket jag verkligen ska ha heder av. Tycker jag själv alltså.

Nu är det tidiga hundpromenader varje morgon som gäller. Kulturtanten smsar till mig kanske i femtaget. "Prom?". Jag kastar mig ur sängen och på tre röda sekunder står jag färdigklädd på farstutrappen. Nu har jag till och med plockat fram dom riktiga gåstavarna. Ställt in handtaget så dom nästan inte går att få av över huvud taget. Smörjt in gummipluttarna på stavarna. Den svarta, slimmade träningsdressen pressas på kroppen. Skorna knyts med dubbla knutar. Allt för att få ut det mest effektiva resultatet.

Allt eftersom dagarna går ju fortare travar vi på. I morse var farten verkligen onaturligt hög. Benen pinnade på så vansinnigt fort att stavarna gick som helikopterpropellrar och hade jag ökat takten ett litet ynka snäpp till hade jag förmodligen stigit till väders...

Egentligen går det ju inte så där himla bra som det låter. När Kulturtanten och jag skiljs för kvällen så skyndar jag in i min Lilla stuga, drar ner rullgardinerna och smyger fram något lite gottis ur skafferiet. Men det där känner ju inte Kulturtanten till...tror jag i alla fall...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar