Dags att brygga öl...

Tiden är mogen. Humlekottarna har växt sig stora. Det är dags att brygga öl. Eller det kanske inte alls blir fråga om något sådant. Läste på nätet att man bara ska använda honplantorna, och jag är inte människa till att få ordning på det här humlevirrvarret.

Nej, jag satsar på andra områden i stället. Humle är nämligen både lugnande och sövande. Som klippt och skuren för mig då. Som verkligen borde få ordning på sömnen och också kanske försöka lugna ner mig så jag slipper alla hopp och skrikanfall när något går fel. Fast det kanske inte finns något som biter på en synnerligen svettig och onormalt klimakterielabil kvinna, som jag är.

Till ordningen! Humlen kan lätt användas som sövande kvällste. Låt 3 humlekottar dra i hett vatten i tio minuter. Drick det varmt.

Eller lägg humlekottar i örngottet så somnar man så lätt och fint. Vore ju toppen för mig. Jag ska verkligen prova bägge dom här huskurerna.

Så småningom, i höst, tar jag ju vara på rankorna när jag klipper ner humlen. Virar ihop rätt trevliga kransar, om jag får säga det själv. 


Jag kommer att kapa även det tredje och sista av plommonträden och sätta några humleplantor runt om. Dom två första avkapade har ju växt över totalt av humlen. Om jag har tur och får fart på humlen där också så kommer jag få ett rum i trädgården. Gröna rum, liksom...låter inte helt obekant, eller?

Kulturtanten, som hela våren och sommaren skrattat åt mig och min humle, står nu och pekar och pratar stolt om humleodlingen, så det står härliga till, när det kommer folk på besök. Jag visste väl att det skulle bli så...

Konstnärligt tillverkade humlekransar...
det är så att man rörs till tårar...

Som sagt, dags att rafsa ihop lite humlekottar. Teet kommer förmodligen bara att smaka hö. Och hur fräscht kommer det att vara med humlekottarna i örngottet i slutet av veckan månntro? Men jag gör jag nog ett försök ändå. Desperat, eller? Jajemen...

Godnatt min skatt...