Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

torsdag 22 augusti 2013

Viktväktare eller lättviktare ...

Jag har nu intensivt kört med tidigt morgonmotionerande i tre veckor. Och innan dess sporadiskt "powerwalkande" hela sommaren. Plus, halvhjärtade försök med, sit ups lite då och då. Jag har verkligen försökt att hålla igen på onödigt mumsande och koncentrerat mig på bönor, kikärter och massor av grönsaker (naturligtvis med vissa godisanfall, då och då, så klart). Och vad har detta gett, jag bara undrar?
MUMS!!!

Inte ett enda rackarns gram har lämnat min bastanta kropp. 69, 8 kg står som ristat i sten. Har någon möjligen svetsat ihop vågskrället? Eller? Ja, man kan ju börja undra...

Ja, nu får man gå här fet, ja, riktigt magtjock dagarna i ända. Man är faktiskt höggravid redan till frukost. Annars brukade man ju hålla sig sisådär halvslank fram till halv sju - sju på kvällen för att sedan svulla upp till en 8 - 9 - månaders gravidmage på bara några minuter. Men dom tiderna är tydligen förbi...
NAMNAM!!

Ska man ge upp? Eller ska man fortsätta kämpa? Kanske ska man synda till riktigt ordentligt under helgen för att sedan på måndag börja om igen?

Det hela beror på hur smal Kulturtanten blivit när hon kommer hem till gården på fredagkväll...det kan bli en kamp om kilona...vem som helst kan få hur många som helst av mig...säg bara till...

2 kommentarer:

  1. Dom som förstår sig på, säger att tar tar lika många år att gå ner i vikt som att gå upp !!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men herre gud, det kommer jag aldrig att klara. Det känns som man är lite i tidsbrist i så fall. Men strunt i det...det får bli som det blir...

      Radera