Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 8 april 2014

Höna Pöna

Jag skulle så gärna vilja ha några höns här på gården. Tänk bara att titta ut genom fönstret och se dom små raringarna gå där ute på åkern och kackla, sprätta och leta mask och bara se underbart lantliga ut. En tupp vore kanske också bra men hur ofta galer dom stollarna egentligen. Alltför ofta eller...

Vem skulle kunna tacka nej till en gyllengul sockerkaka ihopvispad av äkta, hemgjorda ägg, gräddad i vedspisens hetta och uppstjälpt på Faster Veras gamla tallrik? Inte jag i alla fall...
Tackar, tackar lilla hönan, för dom äggen...
När vi var små så var halva lagården fylld av höns. Man var med och matade och plockade ägg, ja, vi tillbringade helt enkelt mycken tid i lagården (vilket kanske kan vara förklaringen till vårt nuvarande kacklande läte). Vi fullkomligt älskade att springa barfota ute i hönsgården, och det att man trampade i hönslortarna och kanske ibland också hamnade i en nygjord sådan så att hönsskiten strilade upp mellan tårna, det gjorde absolut ingenting. Det var i stället bara bra, faktiskt. Ingen behövde någonsin, på den tiden, uppsöka fotvårdare för besvär med fossingarna, nej, minsann, aldrig. Man kunde helt och fullt lita på den hederliga hönsskits-kuren.
Faster Veras bästa sockerkaksfat
Ja, varför skaffar jag inte bara ett gäng hönor till gården då i stället för att gå här och älta, klaga och tjura? Jo, det är nämligen så att Kulturtanten, på gamla dagar, fått en viss misstro till den svenska hönsstammen, inbillar jag mej. Hon tycker att höns är utomordentligt fåniga och vill helst inte befatta sig med sådana kräk. Va?! Jaha, så var det, och nu är det ju så att Kulturtantens ord är min lag. Ja, fattas bara, jag har ju hela mitt liv blivit tuktad av henne så jag fortsätter i dom gamla hjulspåren. Jag får helt enkelt hålla till godo med ett fullständigt virrigt höns...ja, just det - Kulturtanten...

4 kommentarer:

  1. Jag var en gång ägare till fyra hönor och en tupp. Tuppen döpte min far till Pavarotti för att den sjöng så "vackert". Det tyckte inte grannen när klockan var fem på morgonen! Det var trevligt med höns utom när tupprackar´n slank in och hoppade upp på sängen och spankulerade på mitt virkade överkast! Skitiga fotavtryck överallt! Hoppas du får dispens av din syrra så du får skaffa några pullor. "Egna" ägg smakar bäst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näe, minsann, jag betackar mig från höns inne i huset, där går gränsen. Jag får tänka över det där med hönseri, det finns ju både fördelar och nackdelar...

      Radera
  2. Har haft egna höns... saknar dem mycket, men med vårt flackande med husbil på sommaren så funkar det inte så bra. Turligt har vi grannen med 20 fina hönor... vilka ger härligt gula gulor till sockerkakan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju det där att vara hemifrån då ska man ha hönsvakt...inte helt lätt kanske...

      Radera