Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 8 september 2014

Det gamla antika datorbordet...

När jag och min familj flyttade hem till Stora stugan på 90-talet så fanns det ju ett och annat att ordna med. Till exempel så behövde vi ett bord att ställa datorn på. Åkte vi panikartat till något stort möbelvaruhus och ryckte åt oss något supermodernt datorbord? Så klart inte, hela familjen rusade i stället ut i uthus, logar och bodar för att leta upp ett lämplig avställningsmöbel.

Jag vet inte vem som gjorde upptäckten men jag vet var det stod, nämligen i snickarboden övertäckt av allehanda bråte - ett urgammalt slagbord. Yes, det var precis vad vi behövde! Bordet var något så fruktansvärt tungt att vi fick ta själva transporten i etapper även om vi bara skulle korsa gårdsplanen, fast vi skulle ju också baxa upp den för trappan. Vi fick ta både kaffepaus och äta en bit för att orka ända fram.

Trevliga små lådor tillhör bordet.
Tråkigt nog så hade någon illvillig person hällt
 ut en halv tunna tjära i lådorna...
Tack för det, säger jag bara...

Väl inne och uppställd insåg vi att bordsskivorna var alldeles på tok för långa varvid vi hämtade sågen och sågade, utan några som helst skrupler, raskt av ena skivan, till önskvärd storlek. Datorn lyftes på plats, sladdarna trasslades upp och så äntligen vevades maskinen igång. Barnen stod bredvid och hoppade av lycka, solen lyste och en fläskpannkaka stod i ugnen och bara väntade. Ja, minsann, vi var riktigt nöjda med dagens verk. Kunde livet någonsin bli bättre...

Någon dag senare fick vi besök och vi ville såklart visa det "nya" datorbordet. Mannen blickade snabbt över bordet, slog sig för knäna, grät stora krokodiltårar och hoppade jämfota, allt på en gång och skrek upprört: "Vad har ni gjort? Ni har sågat sönder ett antikt bord. Hur kunde ni?"

Nåja, vi tyckte inte att det var så himla svårt och vi tog det inte så allvarligt, tyckte väl bara att man ska välan använda saker som man har. Och visst, så är det väl...

Voila, 4/5 av den ursprungliga bordsskivan. Här slipas den.
Någon, kanske på 1800-talets mitt, fick den braiga idén
att "nu skvätter vi över lite Falu rödfärg på bordet"
Ja, det fanns tydligen inbitna amatörmålare då också...
eller kanske bara ett släktdrag om
det nu var våra förfäder som trakterat denna unika möbel...

Nu är det andra tider, det söndersågade, urgamla slagbordet har haft sin hemvist inne i skafferiet i Stora stugan i många, långa år men nu ska det flytta in i Lilla stugan. Dock inte in i vårt skafferi, tok heller, detta bord ska bli vårt "matsalsbord" fast det bara ska stå inne i den simpla, lilla kammaren och dessutom vara gömd i ett hörn, ihopfällt och kanske kommer det att ganska snabbt överbelamras med diverse pryttlar (skulle någon bli förvånad?). Men med den fantastiska möjligheten att kunna släpas fram, fällas upp, dukas upp och användas när det kommer "fint folk".


Här är själva underredet till slagbordet.
Stabilt, effektivt och gentilt...
som om man hade gjort det själv...

Som av en ren händelse så hittade jag faktiskt den avsågade bordsskivan i boden (efter 18 år, inte illa alls) och Valdemar monterade ihop alla delarna. Han hamrade ihop det, limmade ihop det och slipade ner det och så skulle bordet bara målas, Jajamen, har vi en gång sågat sönder det antika bordet så kan vi väl lika bra förstöra det en gång till genom att pigga upp det med lite färg. Jag hade naturligtvis konfererat med Kulturtanten som givit sin tillåtelse så nu var det bara att sätta fart. Fram med färg och pensel och ett riktigt arbetshumör...varsågod och skvätt!

10 kommentarer:

  1. Tack för underbar läsning, ni skriver både roligt, målande och fängslande! :) Har följt bloggen nån månad, och nu när jag varit krasslig så läste jag även det ni skrivit tidigare och jag har både skrattat högt, skockat och nickat eftertänksamt. Speciellt mycket gillade jag inlägget om och bilderna på alla stenar, det var bara så bra. Kram och måtte ni aldrig få för er att sluta blogga! :) // Ella :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herre gud, vad roligt att Du velat läsa om vårt liv och leverne! Vi har känt av en liten formsvacka men efter glada tillrop från läsare, som till exempel från Dig, så vässade vi blyertspennan och bloggade vidare...vi bugar och tackar...

      Radera
  2. Håller med föregående talare: Måtte ni aldrig sluta blogga!
    Vi har ett nästan exakt lika bord som köksbord. Det är mej rysligt kärt, för det kommer från morfars släktgård. Men gubben min är mindre förtjust då det knarrar och vinglar så fort man sätter upp en armbåge på det...Men hur var det nu..."inga armbågar på bordet", eller hur!? ;)
    Kram
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, vad kul att Ni har likadant bord. Aldrig känt någon lust att såga av en bit nån gång? I så fall vet Ni ju hur lätt man kan få ihop det igen. Kan Valdemar så kan alla...höll jag på att skriva. Kanske bordet är en föregångare till IKEAs lättmanövrerade möbler...det är kul att några orkar läsa vad man skriver...jag tycker också om att läsa bloggar till höger och vänster...man blir så bekant på nåt konstigt sätt...

      Radera
  3. Nej vilken katastrof ifall ni slutade blogga, det är dagens (kvällens) höjdpunkt att läsa vad ni skrivit. Vi har också ett rangligt slagbord som köksbord. Tänk om man kunde höra alla samtal som varit runt det i kanske mer än 150 år.
    Kram Stina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart att det finns fler som väljer rangliga bord och underbart med vänliga läsare...då blir det roligare att skriva...tack!

      Radera
  4. Jag formligen rusade iväg till syrummet....ingalunda har ni knyckt mitt klaffbord,så kallar vi det, för det står en kopia av ert bord hos oss. Och det skall med i flytten....jag må då ha rum för det eller inte:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart! Och grattis måste jag säga. Det fantastiska med det bordet är ju att det i princip kan bli hur litet som helst. Eller, det är ju det som jag smällt i Valdemar när han velat och varit osäker på om det verkligen ska få plats. Måtten är 103x180 uppfällt men ynka 103x39 ihopfällt. Säg det rum som inte får plats med en sådan liten möbel...personligen skulle jag nog få plats med exakt fyra sådana bord bara i farstun...

      Radera
  5. Det var inte lite det stackars slagbordet har varit med om, pension, amputation, reparation och sen en makeover på gamledar.
    Era bodar verkar vara rena skattgömmorna. Själv köpte jag ett slagbord för nåt år sen för här fanns bara spindelnät och på sin höjd några extra takpannor i uthuset.
    Undrar om kommande generationer kommer att plocka fram något av vårt avlagda... Kan Billy bokhylla återuppstå om hundra år...
    Och vad är det för prat om att sluta blogga... På det örat vill jag inte höra. Är jag det minsta uttråkad tittar jag in hos dig och så känns det snart bättre. Du har berättandets gåva.
    Varm kram
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jisses, vad mycket fint vi har i bodarna, tycker vi ja. Andra skulle nog hålla för näsan och snabbt gå förbi men vi kan knappt ta oss därifrån. Men en liter färg kan ju pigga upp det mesta. Kulturtanten och jag har varit i en liten svacka...men det är klart, formtoppar kan ju inte finnas för evigt...på återseende...

      Radera