Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 16 september 2014

Har du dubblat dosen...

Jag, personligen, tycker att det är bra att hösten kommit, ja, så känner jag det faktiskt. Vi kommer ju liksom ändå inte undan den kalla årstiden så varför spjärna emot. Hösten kräver inte så mycket, på något sätt. Man behöver inte springa ut i trädgården och vattna och pyssla med blommor och blader. Man behöver inte vara ute hela tiden bara för att solen skiner från den molnfria himlen. Man behöver inte gå omkring halvnaken för att blotta vältränade och solbrända kroppsdelar ( ja, såsom armar och ben alltså). Man behöver inte vara så himla pigg och glad längre och det är helt okej att sitta inne och bara tjura.



Nu är det definitivt dags att plocka fram sina hälsokostpiller, vitamindrycker, mineraltabletter och alla humörhöjande medikamenter. En höst var jag synnerligen gammal, trött och nerverna trasslade infernaliskt mycket då kom Kulturtanten hemkörandes med hela baksätet fullt av nyinförskaffade medel. Till mig. Lite rörande faktiskt, storasyster tar hand om sin lillasyster. Fast jag vet inte riktigt om det stämde när det väl kom till kritan. Hälsomedlet var nämligen av den absolut värsta sorten. Diarréfärgat, trögflytande och oerhört osmakligt. Jag blev tvungen att både hålla för näsan och blunda när jag tvingade mig själv att inmundigade sörjan. Hur det än var så kände jag mig nog lite piggare av den kuren eller var det bara tron på medlet och hoppet om att bli bättre som gjorde det hela? Spelar roll...

Vid ett annat tillfälle köpte jag hem ett, för mig, helt nytt preparat som jag gladeligen hinkade i mig. Bara efter att par dagar så hände det något med mig. Allt kändes så himla lätt och jag nästan flög fram, jag tror inte ens att jag vidrörde marken när jag vräkte mig framåt, jag skrattade högt åt allt och inget, jag skojade och skämtade högt och lågt. Jag kände inte igen mig alls så jag blev tvungen att sätta mig ner och ta ett allvarligt snack med mig själv. "Såja, Lilla gummann, nu får du ta det lite lugnare för du ska välan inte förta dig helt heller. Det kommer snart att gå över snart, vänta bara!" Ja, visst och så blev det. Allt lugnade ner sig och allt blev som vanligt...

Jag har ju ett favvopreparat som är järnberikande och synnerligen stärkande. När jag öppnar den flaskan så känns det liksom bara - botten upp. Medlet är gott, luktar gott och gör gott. Nu finns ju också det där braiga kosttillskottet som det görs reklam för i tv som jag så klart har provat med resultatet att jag aldrig någonsin haft så ont i kroppen. Men det kanske tar ett tag innan det liksom verkar på en gammal kropp med tunnliknande mellanparti...

Annars har Kulturtanten ett medel som hon kört med i åratal och som är liksom allround. Mår man dåligt tar man en slurk. Drabbas man av insektsbett eller eksem så är det bara att smörja på utvärtes. Jag slår vad om att man också kan steka i det, putsa silverljusstakar och kopparbunkar och även ha det som hårstajlingsprodukt när man ska göra underbara håruppsättningar (??)...allt i ett liksom...men frågan är - funkar det för mig...

2 kommentarer:

  1. Enda kosttillskottet som vi nordbor kan behöva är D-vitamin på vinterhalvåret!
    Allt annat får man i sig om man är en blandad kost! De som mår bäst av
    de där kosttillskotten är inte de som köper dem, utan de som tillverkar dem!
    Stora vinster ligger i den branschen!
    Önskar Er en fin dag!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog alldeles riktigt men jag behöver lite extra skjuts...liksom...men jag får jobba på det...

      Radera