Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

torsdag 18 september 2014

Jag höll på att få slag...

Nu var äntligen tiden inne då det var dags att prova det "nya" slagbordet. Turligt nog så var yngsta dotra hemma och hjälpte till med att baxa fram bordet ur sin vrå. Ingen direkt lätt sak men med gemensamma krafter så fick vi bordet på plats.


Oj, så vitt och fint. Det var visserligen lite trögt att få upp själva bordsskivorna som förargligt nog hade liksom torkat fast i målarfärgen. Men med lite (=ursinnigt) ryck och slit så kom dom loss.


Jisses, vilken plats det blev runt bordet och jisses, vilken plats bordet tog. Hela kammar´n blev som övermöblerad i ett nafs och man fick riktigt duktigt dra in magen för att komma förbi och fram.

 
Det kan bli något trångt för dom stackare som får sin bordsplacering just där lådorna är byggda så man får tänka till ordentligt och bara sätta dom med taxliknande ben där. Eller någon med riktigt smala spiror som kan få in bägge benen mellan mittpinnarna (jag säger bara lycka till).

 
Annars kan jag bara säga att jag är supernöjd med resultatet av bordsrestaureringen. Ja, visst, det blev ju både stadigt och fint och bordets lack den glänste...och det som sagts så många gånger förr - finns det hjärterum så finns det stjärterum...

4 kommentarer:

  1. Jättefint blev det!!
    Mitt bord har en heltäckande gavel, så där placerar jag dem med långa rejäla ben som kan sitta riktigt bredbent... ;)
    / Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är riktigt nöjd med bordet. Lite tungt kanske. jag är ju tvungen att baxa fram det och baxa tillbaka det...hela tiden...men jag glad över att ha ett bord. Igår fick jag pressa in alla sex träningstanterna runt det lilla köksbordet. En inklämd mellan bord och vägg med absolut ingenstans att ha benen. Två inpressade i den lilla soffan och resten ihoptryckta runt bordet. Skulle en resa sig fick minst ett par andra kliva upp och ge plats...men det gick bra det med...

      Radera
  2. Gillar bordet. Blev ju jättefint. Tittat man noga mellan mittpinnarna så ser man ju att de är oregelbundna och lite rundade, lite skålformade på mitten av genereationers skav av små fötter. Tänk när träningstanterna har fått knö sig runt bordet några varv... det kanske slutar med att det blir ovalt...
    Trevlig helg
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, nu ser jag det. Du har rätt, jag får hålla koll på om folk har vassa armbågar eller spetiga fötter men det är ju trevligt med ovala bord också...

      Radera