Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 30 september 2014

Jag ligger i bak-håll...

Mina anfall av bakning är ganska spontana och kortvariga. Nu råkade jag komma in i ett bak-flow som faktiskt har hållit sig kvar i flera veckor. Surdegsbröden avlöser varandra men ibland måste man pigga upp det hela med andra recept. Saftigt morotsbröd, skållat solrosbröd, groddat broccolibröd, timjandoftande tomatbröd, ostsmaksatt purjolöksbröd, ungersk potatisbröd...


Nu hade jag som av en händelse fått nys om ett grötbröd. Jisses, det lät ju bara så klämmigt, rejält och synnerligen nyttigt. Man skulle ta resterna av morgongröten och klegga ner i bakbunken. Rågflingegröt skulle man ha men jag gick som vanligt som kärringen mot strömmen och rakade ur det sista i havregrynsgrötskastrullen rätt ner i byttan.


Jag baxade fram Mamma Gertruds bakbord som Pappa Anders spikade ihop i början på 50-talet, ett gediget arbete, stadigt och väldesignat och så tungt att man knappt orkar lyfta det även om man gått på gym i åratal (ja, inte jag så klart). Är det månne gjort av ek? Tack vare detta att jag hällde ut massor av mjöl, eller "vettmjöl" som Mamma alltid sa, på bakbordet klarade jag att baka ut två limpor. Degen var så klart av den absolut kletigaste sorten men inte blev jag förvånad för det heller, för så brukar nämligen alla degar bli för mig. Ja, alla dom som inte blivit mer gummiliknande med utmärkt studsförmåga förstås.


Ut ur ugnen kom två limpor. Inte alls i den form som jag hade sett på bilderna, nej, dom var mindre och liksom lite väl platta, men det luktade alldeles underbart...


Hungrig och spänd på resultatet så störtade jag genast fram  och skar av två vrålheta brödskivor och tog mig en smakbit. Smöret som smälte av gräddningsvärmen dröp längs hakan medan jag glufsade vidare. Bröden kanske inte blev lika snygga som på bilden jag hade sett men jag ger mig den på att dom smakade mycket, mycket bättre än sin förlaga. Det är ju inte utsidan som är det viktigast, det är absolut insidan som gör det hela...ungefär som jag alltså, inte särskilt vacker men mycket innehållsrik...

12 kommentarer:

  1. Vilken fin bakhistoria med ett mycket vackert budskap!
    Jag tycker då absolut inte att dina bröd ser platta ut! Mycket snygga.

    Kram Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar så mycket! Dom smakade i vilket fall som helst helt okej...

      Radera
  2. Gott, blev allt lite sugen på att baka! Trädslaget är furu;)
    Trevlig kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom där tallarna kan man inte lita på. Förmodligen en gammal hederlig ek-fura tror jag i alla fall att det är...

      Radera
  3. Ditt sätt att följa recept kändes väldigt bekant...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror mig minnas att Du en gång skrivit hur Du tömde hela kylen och fick ett riktigt smaskigt bröd...så lätt det blir då, inga mått, inga matskedar, inga recept, bara att skvätta i lite av varje...

      Radera
  4. Varenda brödsort låter smaskens, det är nästan så snålvattnet börjar rinna...förresten så tror jag du är vacker på både in och utsida!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vacker? Ja, jag vet inte det heller...fast det beror kanske på vad man jämför med...

      Radera
  5. Varje gång jag går in hit till dig får jag mig ett gott skratt.. Gummiliknande med utmärkt studsförmåga :)
    Dina bröd blev säkert jättegoda och det var inget fel på utseendet heller..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många av mina småkakdegar brukar vara av helt rinnande slag...skitsvårt att jobba med dom ska Du bara veta...men inte ger jag upp för det heller...

      Radera
  6. Jag önskar jag hade mer lust att baka just matbröd. Gjorde det medan jag hade tonåringar hemma där bara EN kunde äta en hel limpa själv per dag. gick åt mycket bröd med TRE stycken lika smörgåssugna. Det doftar så gott av matbröd och det smakar väldigt gott. Speciellt då det är alldeles färskt och smöret rinner!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det gott med hembakt! Men kan kännas rätt jobbigt ibland. Men har man en surdeg på lut i kylen så är det ganska lätt att sno ihop en limpa.

      Radera