Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

lördag 8 november 2014

Hyll - ning...

Under vårt rustande av Lilla stugan fick vi ju fram en alldeles underbar timmervägg i kammaren. Detta hände sig i slutet på sommaren inbillar jag mig (minnet är ju inte vad det borde vara). Denna timmervägg har liksom legat i dvala sedan dess, alltså arbetet har liksom hamnat i stå. Men häromdagen satte jag fart. Jag skurade av dom gamla lerklinade, avskrapade stockarna så dom blev underbart träfärgade. Vi hittade en gammal bräda ute på logen som verkligen gick i stil med timmerväggen och sågade raskt upp den till hyllplan.



Hyllorna sattes upp allt efter Valdemars noggranna och smått pedantiska mätande, måttande och mecklande. Nu skulle det äntligen bli dags för att få sätta upp lite "lyxartiklar", eller egentligen kanske bara några böcker och möjligen några prydnadsaker, men sådant är faktiskt lyx för en compact-living-person. Jag röjde ur en låda med gamla kokböcker och andra fina grejer och tänkte att jag skulle kunna hitta något riktigt häftigt att ställa på hyllan. Och, under av alla under, så hittade jag det där häftet, En smal sak med keso, som jag använde i ungdomens dagar då jag var onormalt besatt av keso (och onormalt besatt av bantande). Den skulle välan kastas medelbart för inte skulle den vara kvar, eller?


 
Jag bläddrade helt snabbt igenom häftet, vilket jag absolut inte skulle ha gjort. Jag hamnade nämligen på sidan där receptet "Fisk under kesotäcke" fanns. Fick för mig att jag verkligen hade gillat den maträtten i unga år. Så jag satte fart med att laga en nyttig, fräsch och smaskigt god middag åt Valdemar...trodde jag, ja...

Maten blev inte särskilt bra. Den smakade inte gott alls, faktiskt. Ja, men tänk bara, torsk och musslor det låter ju gottigottgott men med vispade äggvitor, keso och dill, den blandningen blev inte alls lyckad. Ja, jag vet inte vad jag ska ta mig till, tänk så hopplös jag alltid är i hushållet. Ingen känsla alls. Helt befriad från lust till kokning, stekning, ugnsbakning eller lergrytsbehandling. En sak kan jag ju i alla fall börja med, och det är att sluta rota i gamla lådor från ungdomens dagar....och att sluta inbilla mig en massa saker...



I vilket fall som helst. Hyllorna sitter på väggen och är fyllda av både det ena och det andra. Och kesorecepthäftet blev slängt även om det lockade med både fräscha kesoplättar och nyttig kesoströmming...men jag föredrar att ha en schysst hylla än att vara kesoberoende...

10 kommentarer:

  1. Oj så trevligt det blev med hyllan! Hyllor kan man aldrig ha för mycket av!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi är själva förvånade över att det blev så himla bra...

      Radera
  2. Svar
    1. Tänk vad man kan göra av en gammal, skruttig planka...

      Radera
  3. Vilken stylist det bor i dig! Snyggt och hemtrevligt. Keso med örtkryddor...näe, enda gången jag tyckt keso var bra, var i ett par feta LCHF plättar med kokosflingor jag gjorde. Det receptet är det enda på keso som överlevt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte jag ska prova nåt mer med keso...fast å andra sidan så brukar jag inte lyckas med nåt inom matlagning...tråkigt men ack, så sant...

      Radera
  4. Jättefint med timmerväggen och den praktiska hyllan!
    Måste erkänna att jag fortfarande är lite keso-galen... ;)

    Kram Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var inte orolig, kesogalenskapen kommer att gå över med åren...så håll ut...

      Radera
  5. Det blev jättefint med hyllorna! Undrar om inte även jag har det Keso-häftet liggande någonstans, tycker att jag känner igen det? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad Du än gör försök inte med fisken med kesotäcket! Jo, då, jag gillar våra hyllorna väldans mycket...

      Radera