Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

onsdag 19 november 2014

Stöpt i samma form...


Jag var på ljusstöpningskurs i helgen. Tro´t eller ej. Vanligtvis brukar jag ju ha ångest och oro inför allehanda hantverkskurser, ja, den där ständigt nervösa känslan - kommer jag att få en black-out, eller hur kommer det att gå?


Den här gången kände jag mig tämligen stabil då kursen hölls hemma hos Storasyster Yster, en väl rutinerad ljusstöperska och tillika god vän. Med på kursen fanns även hennes yngsta dotter, Fröken Blom, även hon med många års stöpande i ryggsäcken. Och så jag då som inte stöpt ljus på 45 år. Jojomen, så kan det gå. Syster Yster hade knutit vekar, dukat fram bunkar och kastruller, smält stearin och förberett absolut allt i själva stöpningslokalen så det var bara att ge sig i kast med stöpandet.


Jag hade tänkt prova på lite julgransljusstora skapelser vilka jag inbillade mig höra till den absolut lättaste varianten. Dessa fixade jag faktiskt helt galant och Syster Yster tyckte till och med att jag skulle försöka mig på små grenljus också. Även denna bedrift klarade jag av tack vare stöttning från bägge mina medstöperskor.


Fröken Blom, vars känsla för ljusstöpning liksom satt i ryggmärgen på henne, hon gjorde alla möjliga slags grenljus som hon jonglerade med helt smidigt och lätt, hon hade ett verkligt schwung i själva doppningsmomentet och hon fick till ett alldeles underbart resultat. Syster Yster trippade omkring och servade oss, pytsade i en vattskvätt då och då eller kanske lite mer stearin, hon karvade bort oönskade stearinkluttar och lärde ut både det ena och det andra i ljusstöpningens svåra gåta.


Ja, rackarn´s, det gick faktiskt upp ett och annat liljeholmens denna mörka novembersöndag med så många ljus. En sådan härlig ljusstöpningskurs borde alla prova på, för kan jag så kan alla...

14 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jajemen, så ska dom se ut...är väldans nöjd faktiskt...

      Radera
  2. Så kul!! Det vill jag oxå göra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var riktigt roligt, ska jag säga. Skulle vilja ta upp det som tradition ihop med Kulturtanten och alla våra...kanske till nästa år...

      Radera
  3. Wow vad roligt;) Vill också testa;)

    SvaraRadera
  4. Å, vilka vackra ljus! Min mamma stöper fortfarande, hon är över 80 idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, vilken klämmig Mamma Du har! Du kanske har tur och får några hemstöpta ljus av henne...

      Radera
  5. Alldeles prima, finfina ljus. Vad ni kan! Långa och bra också, annars har de ofta en förmåga att bli ganska korta. Rätt länge sen jag stöpte nu. Det har blivit lite gjutning av stumpar istället.
    Kul att du är vän med Syster Yster, annars hade det ju blivit en Syster Dyster.
    Kram Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast egentligen är jag ju vän med två stycken Systrar Yster fast den ena strejkade just den dagen. Långa ljus, njaaa, inte dom jag gjorde i alla fall men har man den rätta känslan som alla "fotografer" har så kan man lätt trolla med knäna...

      Radera
  6. Vilka vackra ljus!! Vad duktiga ni är!!
    Vi stöpte alltid ljus när mormor levde, sen tog visst traditionen slut.
    Man blir liksom lite rädd om de hemstöpta, brassar inte på dem i onödan... Det kan man ha IKEA-ljus till...

    Kram
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska sanningen fram, och det ska den väl, så kan jag inte alls tända några hemstöpta ljus dom får bara vara där och se vackra ut...jag gör som Du, eldar med köpeljusen så det bara osar om det...

      Radera
  7. Kära Lilla gumman, det var en ren fröjd att ha dej med på kursen! Du var så intresserad och läraktig. Du måste tända något av de fina ljusen, för det är en speciell känsla att tända ett ljus man stöpt själv. Jag ställer gärna upp som konsult om du och Kulturtanten skall samla familjen runt stöpkärlet. Visst är det roligt att göra saker tillsammans! Kram på dej

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära Du för att jag fick deltaga i ljusstöpandet! Kändes bra att bli servad dagen igenom. Tänk bara att starta upp det hela själv och bryta ihop redan när man inte hittar den perfekta ljusstöpningsbunken. Har letat runt på gården, vad tror Du om en gammal konserveringsapparat? Eller kanske stora syltkitteln? Om vi inte hinner talas vid innan Ni åker så säger jag: Trevlig resa!/Lilla gummann

      Radera