Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

lördag 15 november 2014

Skogen är full av lingonben...

Idag gav jag mig ut i skogen i duggregnet. En kasse med lingonris skulle obönhörligen plockas inför den kommande adventhelgens fullkomligt underbara lingonkransar. Mamma Gertrud tog lingonriskransarna på stort allvar. Hon plockade lingonris i flera dagar. Så "bäddade" hon på köksgolvet med åtskilliga lager med gamla tidningar och lade så ut allt ris och så satt hon där på golvet och band kransar. Skulle tro att en krans tog sisådär ett par timmar...eller mer...tur att hon var synnerligen vig och gymnastisk ända upp i 80-årsåldern för det gäller ju på att sitta på golvet så länge...
Lingonriskrans ihopsnörpt på cirka en kvart...av Lilla gummann så klart...

Nu kom jag osökt in på en episod från när barnen var små och det var dags att binda lingonkransar inför luciafesten i Missionshuset nere i byn. Jag blev tillfrågad om jag kunde bidra med att par kassar med lingonris vilket jag så klart svarade ja på. Glömde så klart bort det hela och kom inte ihåg det hela förrän kvällen innan själva kransbindningen. Jag störtade ut i skogen i kolmörkret med ficklampan i högsta hugg. Mörkrädd som jag är så kan jag lova att dom kassarna fylldes mycket snabbt. Jag slet och drog helt ursinnigt i den mörka skogen. Visst, en hel del rötter och annat krafs kom med i kassarna men vem brydde sig i den sena timmen? Inte jag i alla fall.

 
Nästa kväll packade jag in både ungar och lingonrispåsar i bilen och körde ner till byn. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag aldrig någonsin skulle kunna visa mig någon mer gång nere i byn med tanke på det fruktansvärt slarvigt plockade lingonriset. Dagen efter kom en av ledarna och tackade för det fina lingonriset. Va?! Jag stammade fram: "Nej, men, nu skojar du väl?". Nej, hon vidhöll att riset varit kanonbra.

Jag funderade fram och tillbaka och jag fattade ingenting förrän nästa dag då Mamma Gertrud berättade att hon hittat två kassar med lingonris utanför Stora stugan som såg så slarvig ut så hon hade tagit in riset och rensat bort alla rötter och skruttigt skräp, stora härvor av ljung och ormbunkar av sällan skådat slag, och klippt ner lingonriset till perfekta små buketter som gjorda för att binda kransar med. Man brukar ju säga "Sådan mor, sådan dotter." men se det stämde inte alls på oss två...inte den gången i alla fall...

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja, den blev rätt bra faktiskt...i alla fall på håll...

      Radera
  2. Hahaha, vilken underbar berättelse :-) och kransen är helt underbar den med för att inte tala om Povels roliga sång Lingonben som jag antar att du refererade till! Trevlig blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men då skulle Du sett Mammas lingonkransar...exakt lika många knippen för varje varv, exakt lika många lingonblad i varje knippe...men nu för tiden får folket på gården hålla till godo med mina hastverk...

      Radera