Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 11 februari 2014

Då går jag ner i min källare...

Bevare mig väl, ner i avgrunden ska man.
Vad möter man i nästa hörn?
En sabeltandad tiger kanske?
Eller en bautastor dammråtta?
Eller, det är inte ens min källare, det är ju Valdemars. Idag skulle vi då göra stordåd i dom nedre regionerna. Ja, i källarnivå alltså. Detta utrymme som vi ska röja ur och städa upp på endast ett par veckor. Förstår folk vilket jobb som faktiskt ligger framför oss? Har någon någonsin klarat en sådan mastodont uppgift? Var i all sin dar ska man börja? Det kommer att krävas både kraft och mod, det är en sak som är säker. Men undrens tid är väl inte riktigt förbi...det är bara att spotta i nävarna och sätta fart...

I dom här trakterna har inte folk färdats på mycket, mycket länge. Det kan man utläsa av det tjocka dammlagret. Väggarna är klädda med hyllor, vilka är totalt nerlusade med kartong, på kartong, på kartong...
Gungeligung,  på mitten av femtiotalet, kanske?

Man hoppar inte direkt högt av glädje när man öppnar dom första lådorna. I en hittar vi gamla tygblöjor och mammakläder. I en annan kartong skröpliga påskägg och något trasiga julsaker. Nästa är fylld av ungdomsböcker. Mitt humör dalar katastrofalt. Ja, nästan ända ner i storstövlarna, ja, om jag nu hade haft dom på mig. Vilket skräp! Så värdelöst! Vad skulle jag hit ner att göra...

Här ska det drickas kaffe så det står härliga till...

Så blir det genast roligare. En gunghäst, från femtiotalet, ser det första ljuset på över trettio år. En korg kom fram ur bråten och den kommer snart att flytta hem till Lilla stugan, om jag får bestämma, alltså. 
Oj, vilken goding...

Och så ramlar vi på en lite mer intressanta lådor och humöret höjs en dryg meter. En fin vas och en underbar kanna  och så dagens dubbel, höll jag på att säga, en hel kartong med en servis märkt Gustavsberg. Nämligen Blå blom. Jo, jag tackar jag...


Den som söker han finner...som Mormor Karin alltid sa...

10 kommentarer:

  1. Ibland blir det roligt att städa ändå.......vilka fynd !!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men om sanningen ska fram mycket, mycket mer skräp och skrot än fynd...men det gäller att inte ge upp...

      Radera
  2. Tänk vad fina sker du hittar,,,själv så får jag lite ångest när jag tänker på allt jag måste ge vilka för nere i vårt förråd. Jag är fäst vid saker,,, så jobbigt! Men vi måste röja snart igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det mesta vi hittar åker raka vägen till tippen, faktiskt. Det jobbiga är att det nästan inte märks att man slitit två långa dagar i källaren. Det gäller att inte ge upp...eller bryta ihop...fast det brukar jag ju göra rätt ofta ändå...

      Radera
  3. Oops... fina fynd! Har fyra stora koppar av Blå blom - tycker de är så fina... och gunghästen... den är ju helt underbar!
    Men oj vilket slit och mer verkar finnas kvar... du hittar säkert något mer kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag inbillar mig att vi sakta men säkert närmar oss liksom garageutrymmet där tror jag inte att jag har mycket att hämta. Men var som helst, när som helst och hur som helst kan man råka på det allra mest fantastiska...

      Radera
  4. Min mor sade en gång att hon skulle ta och rensa både vinden och källaren (mycket sparat där efter hennes föräldrar också) för annars kommer ni att svära över mig.. så död jag är... Hon gjorde ett tappert försök medan min mormor levde och bodde kavar i huset. Men då stod mormor ute på gården och "rensade" tillbaka från högarna sådant som absolut inte fick slängas. Sedan tror jag inte hon gjorde fler försök.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man känner nog igen sig i det där lite till mans kanske...men på något konstigt sätt så fylls urstädade utrymmen genast upp...

      Radera
  5. Hur tur har du/ni som hittat dessa skatter bland "skräp och sopor..." Men så är det alltid hittar man något som bärs in i huset igen!
    Vi slängde varandras lådor vid något tillfälle vi skulle flytta, minns jag, som gjorde att 90% av förrådets alla lådor försvann. Detta kan rekommenderas, om man är svårt drabbat av sentimentalitet kring sparade minnen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan vara en bra idé. Men saker från förr och sånt man fått efter nån släkting kan ju betyda en hel del. Men jag är en hejare på att kasta...

      Radera