Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

fredag 28 februari 2014

Let´s dance......

Alla kvinnor älskar kläder och alla kvinnor älskar att gå och shoppa. Så låter det både högt och lågt. På radio och tv, i alla tidningar och i alla husinredningsprogram så vill alla kvinnor ha en riktigt, riktigt stor garderob. Eller nu drar jag kanske alla över en kam men något som ju faktiskt är helt sant är att jag varken vill ha en stor garderob eller shoppa en massa kläder. Jag kan ju inte ens klä mig så det ser bra ut. Jag klär inte upp mig, jag klär ut mig.


Äkta rymdklänning kanske från 70-talet...
Det här med klänningar, kjolar och fina blusar det är inget för mig. En gång, för länge, länge sedan så skulle jag och mina kamrater ut och dansa på Stadshotellet. Jag ville så klart inte vara sämre än dom andra så jag tänkte slå på stort och klä mig riktigt snyggt och ärtigt. Jag störtade iväg och köpte, hör och häpna - en klänning. Jajemen, lite av det slinkiga materialet och i en mycket trevlig vinröd färg. Urtjusig, faktiskt!!! Ja, att titta på ja, för när jag väl fick på mig den blev jag synnerligen tveksam. "Är detta verkligen jag?" frågade jag mig själv men efter åtskilliga vändor (och flera timmar) framför spegeln så intalade jag mig att jag såg infernaliskt snygg ut.

Det blev en härlig kväll på Statt och vi dansade oavbrutet. När kvällen nästan var slut kom en snygg karl fram till mig och bjöd upp. Han dansade förvånansvärt följsamt och under dansen viskade han i mitt öra: "Jag ville så gärna dansa med tjejen i rymddräkten!" VA!!?? Rymddräkt? Jag smet in på damrummet för att pudra näsan (= gråta ut bakom lås och bom) och där i ljuset så såg faktiskt klänningen lite rymdaktig ut. Det slinkiga glänste liksom som glitter. Den vinröda tyget var som taget direkt från rymden. Suck och stön...ja, så gick det när jag försökte att klä upp mig...

Nåja, under dagens garderobsröj hittade jag Mamma Gertruds ena finklänning. Lite slinkig, vinröd, snygg. Och dra på trissor, såg inte den klänningen också lite rymdaktig ut. Det måste helt enkelt vara något som går i släkten.

Undrar vad Kulturtanten har hängt in längst in i garderoben. Kanske ett marsmännskogrönt fodral...med antennsprötsprytt glittrande diadem...

Annars kan man lätt summera det hela: gå aldrig ut och dansa iklädd rymddräkt...

2 kommentarer:

  1. Haha... oj vad jag känner igen mig! Jag gillar inte att shoppa... jag har redan en ganska välfylld garderob, men det mesta är urvuxna kläder (eller om de kanske har krympt... ja så är det nog :)) - jag har i alla fall inte hjärta att kasta dem...
    Rymddräkter... ja, nog har man känslan att vara utklädd i sådana när man försöker piffa upp sig allt... ja nu kan jag ju bara prata för mig själv, men du fattar nog hur jag menar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag känner både till uttrycket "utklädning" och det där förargliga att kläder krymper hela tiden, fattar inte hur dålig kvalité det är på kläder nu för tiden...

      Radera