Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 24 februari 2014

Jag vill tacka livet...

...för det har gett mig så mycket...ojojoj, vilket oförskämt bra humör jag är på. Fast det var jag minsann inte nu i veckan då jag drogs med en  evinnerlig, eländigt, envis huvudvärk under flera dagar. De första dagarna med bara ett litet molande som dock ökade i styrka och som dag tre slog till med ett riktigt rackar´ns migränanfall. Jag känner flera som också lider av sådana besvär och jag brukar generöst dela med mig av mina pigga tips. Så varsågod!

Kort och gott kan man säga att man behöver tre saker för att genomlida ett migränanfall á la Lilla gummann i varje fall. Superstarkt kokkaffe, en rejäl kökssoffa och en intilliggande björkbacke. Låter rätt enkelt fast det gäller ju på en hel del ändå, som Ni kanske förstår....

Hemsnickrad kökssoffa -
stadig, bred och fin
Först när anfallet slår till är det bara att kasta sig i säng. I början kan man bara ligga helt stilla och följa med i värken. Ibland kan man få till ett verkligt bra sätt att ligga, förmodligen har då hjärnan skvalpat ihop sig i ett hörn (?) på bästa sätt så man kan stå ut. Så blir det värre. Och värre. Och värre...Jag försöker följa en meditativ andning men flåset förvandlas så småningom automatiskt till mer hysterisk psykoprofylaxandning.

När det sedan känns som om ögonen håller på att tränga ut ur sina hålor då är det dags att ta sig upp även om det tar emot. Man får snabbt tända i vedspisen och mala på en panna kaffe. Det ska vara starkt. Väldans starkt till och med. Hälften kokkaffe, hälften vatten, nästan. Medans man väntar på att kaffet ska koka upp så tar man plats i kökssoffan sittandes på knä med huvudet vilandes mot det hårda sofflocket för att lindra värken.

När man fått i sig en och annan slurk kaffe så börjar illamåendet komma. Man måste helt enkelt kräkas. Det är då man tar sig ut i den intilliggande björkbacken och så där, i all sin ensamhet, kan man kräkas utan att någon annan behöver höra. Alltmedan man hulkar så släpper liksom den värsta huvudvärkspressen.
Så kureras hiskelig migrän på bästa sätt -
en panna synnerligen starkt kaffe
kokt på björkved... 

Så är det bara att lägga sig igen, kanske ta en tablett och så ligga ner och invänta att värken börjar avta. Det är nu, när man börjar känna att livet är på väg tillbaka, som en obeskrivbar tacksamhet väller fram. Man får liksom en nystart. Man ser allt med andra ögon. Man kan börja leva igen. Det är just då man vill stämma upp i sång: "Jag vill tacka livet som har gett mig så mycket..."

Vill bara tillägga att björkbacken kan med fördel bytas ut mot andra behagliga ställen, kökssoffan mot annan möbel men kokkaffet kan aldrig någonsin bytas ut mot någonting annat...

6 kommentarer:

  1. Men lilla gumman, vilket elände du har haft! Det låter fasansfullt med migrän.
    Det var för väl att kaffet fanns inom räckhåll och att du kunde kurera dig!
    Kram på dig / Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast ett migränanfall och man uppskattar livet än mer...man måste, trots allt, vara positiv...

      Radera
  2. Nu gör jag väl ett nytt försök! Hade skrivit en lång kommentar som bara försvann rakt ut i cyberrymden!

    Vilken hemsk och besvärlig migrän du har! Din beskrivning att "hjärnan skvalpat ihop sig i ett hörn" tycker jag var på pricken som det känns. Och då har nog jag bara en light variant av migrän om man jämför med din.

    Jag vill tacka livet är en av mina absoluta favoriter. Har ett sånt fint minne av den också. För några år sedan uppträdde Arja Saionmaa i Storforsen. På en klippa stod hon. I en enkel ljust gul hellång klänning. Solen sken, vinden böljade lätt i det skira klänningstyget. Man hörde bruset från forsen och från det porlande vattnet. Skogen stod ståtligt bakom som kuliss. Jag vill tacka livet kunde inte ha varit mer passande. Ett magiskt ögonblick som jag aldrig glömmer! Behöver jag tillägga att tårarna rann! ;o)

    Hoppas du slipper fler migränanfall länge länge länge lääääääänge!

    Kramar
    Monika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jag ska för allt i världen klaga, min migrän dyker oftast bara upp när det varit extra körigt. Men för ett par år sen så var jag sjuk en hel höst. Då alternerade jag mellan migrän och fruktansvärda förkylningar. Det fanns inget stopp på eländet så var ingen rolig höst måste jag säga. Jag förstår att Du upplevde Arja helt magisk där mitt i naturen...

      Radera
  3. Migrän... ojojoj... det är absolut inget kul. Känslan av att smärtan "rinner" från den ena sidan till den andra när man vänder på huvudet... hur ögonen inte klarar ljus och hur lukterna håller på att kväva en... hemskt!
    Jag vill tacka livet för att jag numer nästan aldrig drabbas så som jag gjorde när jag var ung... när barnen var små... när man alltid hade mycket omkring sig... flera år sedan faktiskt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen det där, när barnen var små hade jag migrän rätt ofta. Det var när man var trött och slut. Jag kan nästan säga två dagar innan att nu får jag snart migrän...men jag ska inte klaga det finns dom som har det mycket värre...

      Radera