Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 9 september 2013

Även en blind höna kan hitta ett korn...

Efter helgens slavarbete med målning så tog Butikschefen Valdemar och jag en avkopplande tur i skogen. Utrustade med varsin bärplockare och varsin svampkorg. I positiv anda och med ett fullkomligt strålande humör travade vi iväg. Nu skulle vi bara ta det lugnt och njuta av skog och frisk luft. Trodde vi ja!

Vi hann lagom ut i skogen så kom Valdemar på att han naturligtvis tagit på sig fel glasögon. Hans riktiga glasögon var ju trasiga och det skulle dröja en hel vecka till innan dom nya skulle vara klara. Tills dess så fick han hålla till godo med ett par gamla glasögon plus ett par läsglasögon som han fick alternera med. Nu satt läsglasögonen på nästippen vilket gjorde att han knappt kunde ta sig fram i skogen.
Blunda och greppa första bästa par...lycka till!

Vi fick hålla nära kontakt så att säga. Valdemar kunde inte se vart han gick. Han såg varken svamp eller lingon. Jag, däremot, plockade både svamp och lingon så det stod härliga till. Ibland var Valdemar försvunnen. Då fick jag ropa in honom: "Komsikomsi!" och då kom han snavande och snubblande, ivrigt lyssnande efter ljudet.

Man trodde kanske att han skulle bjuda till lite och liksom treva sig fram på dom välkända jaktmarkerna där svampen alltid står redo, men inte alls, Han bara trampade runt i cirklar. Precis som vi flickor gjorde när vi var små och blev tvingade att följa med Mamma Gertrud ut i skogen. "Ska vi inte åka hem nu?" eller "Är vi inte klara snart?".
Ett magnifikt exemplar... 

Sista gången Mamma var ute i skogen så fick vi köra ut henne med traktorn då hennes ben och balans var lite skröpliga. Vi placerade henne i ett bärrikt område och så kom vi tillbaka efter någon timme. Då hade tanten som vanligt, lyckats få med sig precis vartenda lingon som över huvud taget gick att uppbringa. Hinkarna var fulla med råge av röda fina bär.

Så fick vi upp henne och hinkarna på traktorn och skulle köra hem. Men vad händer då, tror Ni? Jo, då vägrar traktorn starta. Vilken katastrof! Mamma Gertrud måste ju hem på något sätt. Jag fick springa hem efter cykeln, baxa upp tanten på pakethållaren och så skumpa hem med henne längs den guppiga skogsstigen.

Det där med Valdemar och glasögonen, det tror jag bara var en fint. För visst brukar man väl säga att "Även en blind höna kan hitta ett korn!" Men dom där gamla uttrycken har väl gjort sitt och är inte mycket att lita på idag, år 2013...Men vem var det som stekte upp svampen och bjöd på en alldeles enastående god lunch, om inte Valdemar...tack lilla gubben...

5 kommentarer:

  1. Helt galet så underbart du skriver!
    Inlägget om snarkandet kom tårar av skratt!:)
    Känner igen varenda detalj!
    Har kanske inte så jobbigt varje natt men ofta;)
    Haha, måste visa gubben det inlägget!
    Ha en finfin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. På tal om snarkande, jag minns Mormor Karins dånande snarkningar när hon sov över hos oss. Hon låg i bäddsoffan i kammaren och Pappa Anders var rädd för att hennes snarkande skulle få den stora väggklockan att falla ner. Men, nej, den klarade sig. Och Mormor Karin, hon blev 98 år...

      Vi har spanat in Dina underbara tavlor! Måste vara roligt att kunna måla. Själv ritar jag fortfarande huvudfotingar. Men dom kan ju bli rätt snygga, dom med...

      Radera
    2. Jaha ja där där ser man, 98 år, då kan han väl få snarka på då;)
      Tack, kul att ni gillar dom:)

      Huvudfotingar är ju häftiga! kolla här
      http://minlillaskrubb.blogspot.se/2011/12/fortsatt-pa-barnens-teckning.html

      Radera
    3. Stiligt värre! Jag kanske kan bli nåt jag med. Fast kanske inte, ändå. Den teckningen liknande en som en av barnen på fritids ritade till mig och en annan fröken. Han var arg på oss för att vi hade sagt ifrån om något till honom. Jag hade tre tänder men var fruktansvärt vindögd. Den andra fröken hade bara en tand men betydligt mer hår. Eller om det var tvärtom...den förde i alla fall fram budskapet...

      Radera